Medinan första dagen i 30 graders värme blev för mycket så vi vände i princip i ingången efter att hört massa glåpord, visst vet jag hur det funkar men det kändes bara tröstlöst då. Alla sopberg överrallt blev trist. (men man vänjer sig snabbt, sista dagarna såg man inte skräpet längre

)
Sjukvården är tragisk i tunisien och jag lider verkligen med de som bor i landet.
Hygien finns inte, människor får sitta svårt skadade och vänta i evigheter. Nu var jag bara på akuten så jag vet ju inte hur den ordinarie vården ser ut. Stor, hårhänt man som tog hand om mig på röntgen som var full av blodiga papper och bomullstussar på golvet, kändes inte så kul just då.
Polisen var dock så hjälpsam de nu kunde vara, franska finns inte i mina språkkunskaper och engelska kan de knappt ( 1 polis på hela stationen kunde lite) Fick dock hjälp av tolk från detur när alla papper skulle färdigställas.
Efter att man lärt känna många underbara människor så blev tunisien till slut ett land jag vill återvända till. Maten, stränderna och alla mysiga caféer lockar såklart också.
Har varit på röntgen i sverige också (för säkerhets skull) Inget brutet, men fortfarande utan känsel och svullen men det läker nog i sinom tid.
Vi ska försöka återvända i Mars, så jag blev inte avskräckt!