Vänlighet i Tunisien?

Hejsan

Hur är allmänna stämningen i Tunisien? Hur är det tex att gå på marknaden? Är de väldigt påflugna?

I Egypten tex är det ju hemskt att gå på en marknad med alla som hoppar på dig och vill få dig att köpa saker, köper de inte blir de otrevliga.

Är det liknande i Tunisien eller är det mycket bättre och vänligare där?

Mvh

/Martin

För att inte hamna i ett tillstånd av missförstånd och simplifierad bild av mänskliga möten säger jag ändå: Möt människan!

Marknaden vs. turist blir lätt ett klichémöte som kraschar. Man får testa olika metoder i sådana sammanhang. Humor är kanske det enklaste sättet att nå samförstånd. Eller så för man ge sig in i spelet med full styrka. Och inse att otrevligt bemötande vid nekande av köp inte handlar om egyptiska eller tunisiska människor utan ett, ja förvisso, överdrivet utspel av missad affär.

Man kan också träffa människor på lite lugnare ställen och då kan man få känna på vänlighet så det räcker och blir över.

Hej Martin! Av egen erfarenhet vet jag att man i både Egypten och Tunisien kan träffa underbara människor och naturligtvis även dem som upplevs som lite mer påfrestande. Man kan ju då komma ihåg att dessa försäljare endast försöker tjäna ihop till sitt levebröd. Med ödmjukhet, respekt och ett varmt leende kommer man långt, det gäller väl överallt i världen.

Som turist i både Egypten och Tunisien är det dock inte helt fel att ha lite skinn på näsan. Det är andra traditioner, ett annat affärsklimat och andra spelregler som gäller jämfört med hemma i Sverige. Fråga aldrig om ett pris och lägg inget bud på en vara, som du ändå inte tänker köpa. Då slipper du som regel besvikna och ilskna försäljare. Först när du vet att du verkligen är intresserad av varan, då kan du fråga efter pris, pruta och förhandla. Lägg inga skambud. Är du nöjd med varan och tycker priset är rimligt, så har du alltid gjort en bra affär.

På marknaderna kan jag uppleva det som redan nämns här .,
De här männen(oftast män)lever på detta och de försöker få ihop till mat för dagen, fam.kanske och sedan kan de även vara som inkastare o få lön på den del av det som säljs just för denne kund som de kastat in, så därav man kan förstå dem lite..
Men att vara öppen, positiv och bestämd men ej otrevlig kommer man långt med.
Sedan tycker jag att dessa hårdnackade försäljare finns bara i turistområdena och även Medinan där mkt.tunisier florerar..rör man sig utanför turistzoonerna så är det ett helt annat klimat på försäljaren..Men folkert generellt är mycket vänliga och hjälpsamma i Tn.vare sig det är försäljare eller ej,,,dock är en försäljare en försäljare men tycker ej att de är jobbiga på ngt.sätt...

Sedan prutandet så kan man tänka lite som "grund"att det pris de vill ha från början, så är varan värd ca en 3 dje del av priset...
Sedan kika i souveniraffärerna (finns en stor Soula center)där ni får ett hum om prisernas kostnad...
Sedan utgå från det...

Så mitt råd till er Martin, var glada och öppna och ha det i minnet att de endast gör sitt jobb och det för leverbrödet skull.Och säg vänligt men bestämt nej.
Och bege er utanför turistzoonerna så kommer ni att mötas av ett helt annat klimat än de ni möter i dessa zooner

Vad en vara är värd eller inte värd är en högst personlig upplevelse. Det är svårt att ange ett värde, som ex vis 1/3 eller hälften. Det är ju ingen handel där fasta priser råder. En tredjedel kan vara ett rejält skambud och det kan också vara helt OK. Vad jag tycker är viktigt är att ha respekt för den människa som man möter i en affärsuppgörelse.

A och O är att man aldrig ska pruta på mat.

Även om det är ett skambud från början så är ju inte utgångsläget att det stannar därvid utan snarare en rejäl marginal för förhandling. Och ja, det kan ju vara och är förmodligen ett skambud, men handlarnas utgångsbud är ganska säkert skambud åt andra hållet.

Och att pruta på mat håller jag med om. Det finns ingen som helst anledning.

OT. Jag håller själv på med verkstadsprisdribblande just nu. Prisskillnad fr. 500 till 2500 (kanske 3000)! Jag tänker härmed aldrig mer utgå från att märkesverkstäderna håller på med någonting annat än ren ocker.

Absolut ska man ha respekt för människan som man bör ha i alla lägen överallt i världen vem man än möter!
Vissst är det svårt att ange värde på vad en sak kostar de sant...en "riktmärke"eller hur man ska uttrtycka sig de är det jag försöker ha då jag handlar alltid..o de funkar...än bättre då man drar ngr ramsor på arbiska då de har diskuterat med sin kompis i affären om priset på arbsika hehe...MINERNA man får är oförglömliga hehe....
dock kan man ha som utgångspunkt Soula Center dock är det lite tilltrissade priser där med..
Ger man sig ut i landet utanför sousse så kan man se en verklig prisskillnad på vad saker o ting kostar.Sen är det krasst så att på alla turistställen runtom i världen är det alltid lite dyrare...
Sen är det fritt fram att pruta på allt som ej har en prislapp dock maten är undantaget.

Hej Jane!

Det var inte min mening att kritisera dig. Du har förstås helt rätt i det du skriver. För min egen del är prutande inte alltid så viktigt, när det inte handlar om stora summor. Jag brukar jämföra med ett troligt pris hemma och då blir jag alltid nöjd med min affär. Jag reser så gott som alltid utanför de vanliga semesterorterna och där känns det oftast skamligt att komma med taskiga underpriser.

Ha det gott!

Hejsan alla

Tackar för svaret, jag är van att resa och har varit i många delar av världen. Dock måste jag säga att tex "stämningen" i Egypten är en av de värsta. Om man är i Kina på de värsta kopie ställena så blir man ändå trevligt bemöt trots att de är ändå mer påstridiga. Samma sak i Indien och andra ställen jag varit på.

Så tyvärr ligger det nog lite i sättet de är där också. Kan garantera att vissa av försäljarna i Kina har det sämre än säljarna i Egypten trots de är de inte otrevliga när du inte köper, så jag tycker inte att man kan säga att man skall ha förståelse för det på grund av att de har det knapert.

Men verkar som om man kan hålla sig borta från denna typ av "jobbiga" personer genom att stanna borta från de värsta turist marknaderna om jag förstår er rätt.

/Martin

Det jag skrev var EJ riktat som kritik!!!!
Men o andra sidan kritik är en lärdom att ta lära av

Precis som du säger är det ej stora summor de handlar om i prutandet- i mina ögon är det som är en del av meningen med hela resan hehe...att pruta men alla e vi olika tack o lov!!!
Hehe i troligt pris i Sv. på en vara samma kostnad i Tn...då är det garanterat överpris de fått men o andra sidan en mkt.glad o nöjd affärsman...
Det är ju en del skillnad på priserna dessa länder mellan så

Martin, helt rätt i att ni ska hålla er borta från de ställena där turismen flödar..
Och de tror jag ej ni har problem med då ni rest en del redan
Sedan är det det som är charmen med det hela att se hur det är i verkliga livet i vardagen vilket man kan upptäcka bara ngr.stenkast upp från beatchen

Jag skrev att jag brukar jämföra med vad det troliga priset skulle vara i Sverige, inte att priset skulle vara detsamma. Jag reste runt i Marocko nu i våras. I en souk inne i Taroudant köpte jag läderarmband till dottern, det var beställt och är visst modernt just nu. Armbanden var mycket väl arbetade och varje armband hade en eller ett par vackra stenar snyggt inmonterade. Säljaren ville ha 20 dirham per styck (= ca 18-19 kronor). Jag accepterade vad han begärde och köpte 10 st.

Kom nyss hem från min frisör. Där på disken låg liknande men mycket enklare och i mitt tycke rätt fula läderarmband. De kostade 30-40 gånger så mycket per styck.

Nej, jag tycker inte alltid det är nödvändigt att pruta. Mina kostnader för resan till och i Marocko med uppehälle på några veckor blev 20.000 kronor, vilket jag gladeligen betalade. För mig tycks detta eviga behov att pruta helt barockt, ibland ska man helt enkelt låta bli. Och då lyssnar jag hellre till denna min högst personliga magkänsla. Men som du säger, vi är alla olika.

PS: Med synen att en sak skulle vara värd 1/3 av det pris som begärs, skulle jag alltså ha betalt 6 kronor st för armbanden. Vad skulle jag då ha kastat för bud i ansiktet på säljaren, när redan det pris han begärde var en förolämpning mot honom själv? DS

Jo, men det beror ju precis på vad man köper och vilka belopp det handlar om från början. När det inte handlar om stora belopp är det kanske ingen större idé att pruta förstås. Ibland är det så billigt att man lätt kan lägga på 100%. Sen tror jag inte att en säljares första begärda pris är en förolämpning för den samme. Varför skulle det vara det? Det blir väl aldrig heller så att man får en vara för det första budet. Jag tror inte att en säljare släpper ifrån sig någonting utan att göra en vinst.

Det var precis vad jag uttryckte både i mitt andra och tredje inlägg. Och att en varas värde är en högst personlig upplevelse. Det du citerar och kommenterar är mitt bemötande till Janes påstående ”att prutandet är en del av meningen med hela resan” och att ”det inte handlar om stora summor”. Den affär jag beskrev handlade om den lilla summan 180 kronor. Så i mina ögon är detta med ”en varas rätta värde” rent nonsens. Jag stannade också till i ett litet samhälle längs min väg och köpte en lite större, underbart vacker matta gjord av berber. Jag betalade begärt pris som redan det är en spottstyver mot vad den skulle kosta i Sverige, så varför skulle jag betala ännu mindre? I Agadir hade priset säkert varit helt annorlunda och kanske skäl att pruta på, så vad är ”en varas rätta värde”? Och varför just "en tredjedel" av begärt pris?

I många souker och butiker är hantverkaren och säljaren samma person. Att en västerlänning med en timlön på flera hundra kronor ska börja och dribbla med en hantverkare, som kanske får 5-10 kronor i timmen för sin vara, tycker jag är en förolämpning mot just hantverkaren. Den man som gjorde och sålde armbanden fick en mycket usel timlön. Är det en ”vinst”? Att endast få några kronor i timlön för sitt slit för den dagliga brödfödan? Men så lever vi västerlänningar också i ett överflödssamhälle tack vare att de, som förser oss med en uppsjö av billiga kläder, skor och all sköns umbärliga prylar, själva lever ett oerhört hårt liv där lönen inte ens ger ett drägligt boende, än mindre ett fullgott liv.

Ja, men jag är helt med dig när det gäller västerlänningars privilegierade ställning i världen och ser inte alls att det är en självklarhet att det ska vara just så. Tvärtom. Men det går ju inte att jämföra löner rakt av. Då är det självklart att det blir en förolämpning. En kopp kaffe kostar inte 20-40 kr i Marocko utan snarare 50 öre.

Om du köper direkt av hantverkare i litet samhälle och inte på en marknadsplats är också en helt annan femma. Då är det inte köpslagspriser över huvud taget. Att det finns försäljare som tar i så det knakar och då speciellt när det finns rika turister att köpslå med råder det väl ändå ingen tvekan om? Det är nog vid dessa tillfällen som Jane menar att värdet kanske är en tredjedel eller om det nu är utgångsläge för prutnivå.

Jag är för en jämlik värld. Jag lever aldrig i lyx om jag reser eller annars heller för den delen. Att jag kan resa över huvud taget ibland är en lyx. Det är inte alls en självklarhet för mig.

El Menchia, jag tänker mera på jämförelser i levnadsstandard och reallön. Inom parentes; importerade varor är inte särskilt billiga i fattiga länder. Men även om en kopp kaffe bara kostar en femma, så är vår standard på bostäder, möjlighet till läkarvård, studier, övrig levnadsnivå och inte minst resor utopisk för dessa människor. Och det är där jag ser förolämpningen. Vad jag egentligen bara ville ha sagt, redan från början, var att man ska vara försiktig med att generalisera. Men jag blev lite långrandig.

Men jag tror du och jag är rätt överens – om en hel del här i livet faktiskt! Det gläder mig här i forumet.

CITAT:
"Att det finns försäljare som tar i så det knakar och då speciellt när det finns rika turister att köpslå med råder det väl ändå ingen tvekan om? Det är nog vid dessa tillfällen som Jane menar att värdet kanske är en tredjedel eller om det nu är utgångsläge för prutnivå."SLUT CITAT


PRECIS det jag menade och skriver även om de innehållet i inläggen tidigare att då man beger sig ut i landet...så är priserna annorlunda..En grej funderade jag på precis läste i denna tråd ngt likande om att då en tunisier ser en rik turist så smäller de på i priser...
Så sant! Men de är där det ger en helt fel o galen bild av den"rika turisten"och de rika europa då en tunisers syn på just det jag nämnde ovan att den är så tyvärr från då det verkligen va så att de va lättare få jobb i sv.mm
Sedan har jag ett x.antal ggr suttit med vänner i tn.o talat o diskuterat detta med att det växer ej pengar i europa o de är INTE SÅ att man får en massa pengar o de finns allt då man kommer hit..
En del e med på det, men inte alla, DÄR menar jag att det blir dubbelt då man först sitter o förklarar för en tunisier att si o så e de ej i sv. o resterande av eu,.sen ser de turister som kommer o vräker pengar över varor handel och kommunikation o sen tyvärr tänker oftast(inte alltid)i en tunisiers ögon o lön...då kan man se att en turist har MASSA pengar vilket resulterar i att eu betyder pengar...sen i sin tur så har jag läst i många trådar här på varför många tror att turister är gjorda av pengar o man har i massor av den varan...då e de inte så konstigt att de tänker så då de tänker i dessa banor...
Det här va väldigt off topic från tråden-men kände att jag ville förmedla en del erfarenheter av just detta ämne då det blir lite av rundgång....i en tunisiers ögon...

Sen "Trekker"du skrev i ngt inlägg om min kommentar att det var en 3dje del av priset som gällde och det var gällde armband- dock menar jag nu inte överallt i världen utan detta gällde i Tn.då jag vet av lång erfarenhet av resande dit att de oftast generellt lägger på detta föär att det är förväntat att en turist ska pruta..därav de lägger de priset(+ 1/3)för att de ska få just en vinst i den affären..de kommer bli superglada om en turist betalar de första begärda priset - en mkt bra affär!!

Men som sagt alla e vi olika o tänker i olika banor o har olika värderingar - vilket bara är så bra!!
TÄNK va trist detta land o detta klot skulle vara om alla tänkte lika!! UCH!!!!!'

Det där med 1/3 av priset påstås inte bara vara en "sanning" för Tunisien utan påstås av många gälla för Marocko, och Egypten också för den delen. Jag har också rest en del i Tunisien, och därför tycker man ska vara försiktig med generaliseringar. Även i Tunisien är det långt ifrån alla som "tar i så det knakar", i alla fall på platser där jag brukar röra mig.

Det är rätt intressant, att svenska folket gladeligen betalar när våra svenska handlare utöver omkostnader utan vidare lägger på 500-600 % och mer på inköpspriset. "Det är ju fortfarande så billigt." Och ser man istället på handlare med mängdförsäljning så intar Ingvar Kamprad (IKEA) och Stefan Persson (HM) 11:e respektive 13:e på listan över världens rikaste män. Varorna kommer givetvis från lånelöneländer. En handlare eller hantverkare på plats i det enskilda landet ska däremot hållas kort. Du säger att de "tror att turister är gjorda av pengar o man har i massor av den varan". Ja, men så är det ju faktiskt. Den lokala säljaren jämför förstås turisterna med lokalbefolkningen. Vad ska han annars jämföra med? För många turister är ju shoppandet en del av resan, och för dig var ju själva prutandet det också.

Vill man ha en något mer jämlik värld, så är man också beredd att betala lite högre priser, men också tvingas göra något färre kläd- och skobyten. Men då kanske människor, som sliter under ibland nästan slavliknande förhållanden, skulle kunna få en något drägligare tillvaro och framför allt en tryggare arbetsmiljö. Men detta är en helt annan fråga.

Lägger endast till att du får vara förberedd på att höra att ditt bud är både katastrof, helt otroligt och kanske tårarna är på väg fram. Men då är du på rätt väg men borde säkerligen ha börjat lägre. Som sagts tidigare är de påflugna men anledningen är nämnd. Tipset är att tyst gå därifrån så ordnar det sig!