Jag är förälskad. Ja, det hände igår, helt utan förvarning så studsar och hoppar mitt hjärta. Hon är helt fantastisk. Hon får mitt hjärta att smälta och le på samma gång i en härlig symfoni av ren glädje. Och det är väl så det ska vara - oväntat, plötsligt och med en rejäl kaboom!
Hon är dock inte särskilt vacker att titta på.
Jag pratar förstås om mina nya högtalare.
Efter ganska lång sonisk torka i mitt liv så bestämde jag mig för att jag så att säga ville ha annat ljud i källan. Bose-hörlurar i all ära men man får ju inget rktigt dunka-dunka, så sagt och gjort. Ut och shoppa alltså.
Som ni vet köper man ju sällan något utan att göra ordentlig, minutiös, snudd på nördigt överdriven marknadsresearch och givetvis var detta tillfälle inget undantag. Min google söklista består nu av "Best computer speakers", Best iphone dock", "Best 2.1 speaker set-up", "Rihanna Live concert" och "Best hotels in bangkok".
Valet föll på ett par Logitech som fått idel ros och prissatt runt 1500:-. Med docka, batteriladdare och annat godis för den puritanska musiknjutaren således.
Ni vet på Clas Ohlson, Jula, Biltema m.fl hittar man alltid roliga högtalare för 200.- som förutom ett ljud som för tankarna till ett gäng bräkande får som har svångrem runt pungkulorna alltid har så fantasifulla namn som "SOONIC", "FOONIC" eller denna är min favorit, "IDIOONIC". Om man som kund trots detta inte är övertygad om den boomblastiska kalibern så står det oftast på förpackningen något i stil med "Ultimate Hi-Fi", "Extreme Sound Experience" eller något så modest som "4DX Surround Sound with 1000Watt". Men då får man minsann betala 500 kronor, HUGA!
I Bangkok finns ett sånt ställe. PAN-TIP (roligt namn för en svensk). 7 våningar av teknokratisk himmel för mannen som ännu har barnasinne och hormoner kvar eller en långsam död för din kvinnliga kompanjon, som förmodligen har andra hormoner, "going-on".
Plötsligt när jag går hör jag ett välbekant musikstycke från ett av de mindre ställena på våning 6. Jag går dit och tittar in. Det låter riktigt bra. Gissar spontant att det är någon surround-anläggning de satt upp i taket, med någon fet bas någonstans. Ni vet, en sådan som står på en nattklubb i hörnet man ställer drinkar på.
Men... vad som nu händer trotsar Einsteins lagar bortom all relativitet.
Trots letande, kan jag inte riktigt lokalisera ljudet. Det så att säga fyller hela butiken och att gå och sätta örat mot varje högtalare i en butik som ser ut som en turkisk bazaar i miniatyr är mer än opraktiskt. Så jag frågar den gäspande tjejen i butiken vart ljudet kommer ifrån. Hon tittar en stund på mig och pekar sedan trött mot en liten högtalare i hörnet av butiken. Nej säger jag, jag menar - ljudet, vart KOMMER det ifrån. Hon säger "Riaaaana.". Jo, jag vet - Rihanna, hate that I love you, men högtalarna - vill köpa! ("I Want to buy" är en internationell gångbar fras i 207 länder.)
Hon tittar på mig igen och säger sedan,
"Miiistöö, spiköös on dööö flåår".
Jag tittar förstummat. Och ... jag tittar tillbaks på henne och tittar tillbaks igen på det som står framför mig vid fötterna. För inte bara är högtalarna små och fula som stryk - De heter också "IDIOONIC" och på kartongen står det "4DX Ultimate Surround Sound 1000Watt" och priset är 400:-.
För att vara helt säker på att det är rätt högtalare vi pratar om kopplar jag in min Iphone och sätter på K.D Lang - Halleluja. Låter helt makalöst fantastiskt. Testar Veronica Maggio. Rihanna. Usher. Celine Dion. Jag är helt fascinerad. Blundar jag och ställer mig 2 meter bort för tankarna mig till min 45000 kronors anläggning hemma. Känner mig som en idiot. Har du ett rum på 100 m2, ställer ett par feta JBL 12
r framför dessa högtalare kommer ingen att ifrågasätta vart ljudet kommer ifrån. Ingen. Frågar henne vart högtalarna är gjorda någonstans. Hon svarar... med en viss stolthet i rösten;
"Made in Thailand".
I'm in love.
/M