Min resa till Montenegro
Jag tänkte berätta om en fantastisk resa i Montenegro som jag gjorde sommaren 2005. Jag har mina rötter därifrån och därför bestämde vi oss för att besöka släkt där nere. Jag har alltid tyckt att det varit tråkigt att vara där nere med alla tanter till släkt och gubbar som nöp barnen i kinden för att de tyckte vi var söta. Men nu när jag väl är vuxen så märkte jag att det inte är så illa, inte nog med det, jag började verkligen älska landet.
Montenegro som betyder Svarta Berg (om man översätter det), är mest känd för sin natur. Det finns inte så många vägar där eftersom det finns så mycket berg, det blir ett fantastiskt berg upplevelse då man får se berg som man aldrig trott skulle tycka vara vackra. Dessa berg har alla dessa lugnande mönster och färger, som konstvärk men av moder natur. Och tycker man inte om berg, kan man alltid sola och bada i det härliga vattnet på den inte så långa men av kvalitet kust som finns vid det kända Kroatiska Rivieran.
I Montenegros vilda liv hittar man många djur men inte så farliga som de låter.
Montenegro är en av den bästa upplevelsen jag haft! När du åker genom denna långa tysta väg som aldrig tycks sluta, och om man kollar ut ur bilrutan får man se ner på de flera hundra meters djupa ravin då bultar ens hjärta hårt. När man tittar upp ser man dessa stora stenar som hänger löst på bergen och som lätt skulle kunna falla över än så bultar hjärtat ännu mer. Men konsten av denna vackra natur håller ens ögon öppna och man vill bara inte sluta titta. Det finns så mycket att se! Allt är vackert och grön med blommor och bin. Man pustar ut när man åkt förbi bergstigen. Nu väntar ännu en upplevelse, byarna man ser.
Folket tar emot en stort då man kör förbi, man hör hojande och skrikande av olika håll som barnen för. Vilket energiskt folk. Och nu ska vi in till en familj. Vi mottogs väl, och det luktade flera maträtter när vi väl steg in i huset. Doften av maträtterna var blandad med kall frisk luft. Vi blev förda till bordet först eftersom det är så man hälsar i Montenegro man anser att gästerna aldrig ska vara hungriga som är bara bra. På bordet hittar vi de mest naturligaste produkterna som finns, inga kemikalier och inga färgämnen i. Doften av nybakat mjukt bröd, färskt såkallad ”kajmak” som de kallar mjölk smakar yoghurt, själva mjölken smakar mindre vattnigt om man jämför med svenskt mjölk. I munnen känner vi renaste kalvköttet och mycket mjölkprodukter som doftar så ljuvligt naturellt. Stekt paprika med jätte god sås kvar på stekpannan som barnen gärna doppar brödet i, himmelskt gott. Efter middagen är man otroligt mätt och efter en lång resa förväntas man vara mycket trött, men än står jag på bena och kan inte vänta med att börja utforska landets naturliga kultur ännu mer. Eftersom mörkret hade fallit och det var mörkt då vi kommit fram till den stora stugan och då det ända man lagt märke till i byn var lamporna från husens rum och ljusets från nattfjärilarna var vi ändå tvungna att lägga oss. En gäst ska inte vara trött för morgondagen väntar. Väl i sängen hör man hundar på gatorna skälla åt varandra. Nu är det deras tur att tala.
Som i filmerna hör man på tuppen gala tidigt på morgonen. Man väcks av det kalla rummet men mycket friska luften. Jag tar äntligen ett kliv ut ur huset med min morgonrock, för att se var jag befinner mig, jag tar ett djupt andetag och öppnar de klara ögonen. Jag märker att huset jag ska bo i de närmaste dagarna är hel vitt. Runt omkring detta hus hittar man gator med andra ganska olika hus. Byn märker jag är omringad av mycket höga berg, vi är nu 2 000 meter över havet medan man är cirka 0-3 meter över vattnets höjd i Sverige. Det är en mycket stor skillnad. Jag väljer att gå in igen för att sätta mig framför frukost bordet och planera lite om de närmaste dagarna.
På dagen tar vi en väg lite högre upp mot bergen. Jag ska äntligen bada med höga berg runt omkring mig. Vi kommer till en pool där jag ser flera barn simma i. Jag betalar dagavgiften för att bada som endast kostar 1 euro (=cirka 9 svenska kr). Jag tar ett kliv ner i det mörka vattnet som sägs bli ljusare senare och känner kallheten själv med friskheten hel. Så härligt bad. Jag simmar runt lite tills vi bestämmer oss för att ge oss ut på en liten utflykt i skogen. Väl i skogen finns massvis med smakrika bär som blåbär och hallon bland annat. Jag tar en tugga och det smakar himmelskt gott att jag känner mer och mer begäran.
Med bärproppade magar sätter vi oss i bilen tillbaka. Klockan har hunnit bli mycket och snabbt gick tiden då vi hade kul. I kväll är det dags för så kallad ”korzo” Man går runt i en lite cirkel i staden och detta är ett av Montenegros starkaste kännetäcken och jag har hört att det är mycket kul och socialt. Hemma äter vi en ordentlig och god middag med stekta salamin och god färsk bröd. Senare i rummet förbereder vi oss för en trevlig utekväll. Väl där ute börjar vi gå runt i stadens mittpunkt. Det är en otrolig känsla med alla små ljus och alla fina restauranger som serverar goda glassar, stads kebab, pop korn, Pizza och hamburgare omringade av en ljus himmel och de mörka Montenegrinska bergen. Efter några varv ska man sätta sig vid en av dessa tätt intill liggande ute café. Det är fullt ute varje kväll och hemskt trevligt och socialt. Det känns inte tomt och man är välkommen överallt, inga hemska VIP kort som man annars är tvungen att skaffa månader innan.
Morgonen därpå är det återigen tid för att ge sig iväg till de läskiga men spännande vägarna i Montenegro. Men nu ska jag till ett annat land och får säga farväl till den vackra Montenegro, de härliga och upplevelselika dagarna kommer jag alltid att minnas. Och till Montenegro kommer jag åka flera gången, om och om igen!
Edina S.
Eshehu89@hotmail.com