Lördagen den 16 april 2005
Klockan 6.30 anländer elva trötta unga och även lite äldre ungdomar en efter en till Landvetter Airport.
Tillsammans checkar de in till flyget mot Köpenhamn och Kastrup. Under denna korta flygtur bjuds vi
på en välkommen smörgås och juice. Precis när vi kommit underfull med att vi startat slår SAS-planets
landningsställ ner i marken på landningsbanan. Efter ett pust från de flygrädda stannar planet. En
timmes fritid på Kastrup, Kan det bli bättre? När vi delat upp oss i grupper beger jag och Niclas ut i
flygplatskaoset. Tyvärr upptäcker vi snart att våra småeuros inte räcker långt. En kort titt i affärerna
räcker för att vi ska förstå prisläget. Efter en liten stund då vi spenderat alla våra pengar på en dricka
och ett paket halstabletter sätter vi oss och löser mattekluringar.
När vi möts igen för att gå till gaten mot Wien visar det sig att tjejerna trots allt lyckats göra några fynd
i affärerna. Ett par skor och några par örhängen hade inhandlats. Vi gick till andra sidan flygplatsen och
bordade flyget. Denna gång var det en flight som kördes av Tyrolean Airways. Detta flygbolag var
betydligt snålare än SAS och om ville man ha något mer en den erbjudna chokladbiten och vatten fick
man snällt betala extra. Den ca två timmar långa flygturen gick lugnt och vi landade på Wiens flygplats
ca halv ett. Den flygplatsen fick vi inte se mycket av då incheckning skulle ske strax efter att vi landat.
Nu väntade den mest intressanta delen av resan. Planet som skulle ta oss till vårt slutmål i Rumänien
var ett litet propellerplan. Klaustrofobikänslan låg i luften när vi väntade på att starta. Och så startade
det. Propellrarna dånade och planet skakade. Men upp kom vi och resan var ganska så stabil tills det
var dags för landning. Planet dunsade i landningsbanan och för ett ögonblick trodde vi på det värsta.
Trots allt kom vi fram till flygplatsen. Vi tog de första stegen på rumänsk mark kl. 16.35 lokal tid
(+1h). Vädret var soligt och temperaturen uppskattningsvis ca 25°C. Planscherna på den förhållandevis
lilla flygplatsen dominerades av reklam för stripteaseklubbar. Från ett gnissligt rullband kom våra
väskor rullande. Vi plockade upp dessa och begav oss mot utgången. Innan vi hunnit ut möts vi av våra
rumänska vänner. Efter att alla kramat alla packade vi in oss i en gammal buss och begav oss mot Arad.
Arad är en medelstor stad med ca 200 000 invånare. Bussturen mellan flygplatsen och Arad tog ungefär
en timme.
Vi åkte till ett vandrarhemsliknande ställe vi övriga skulle bo på. Ho stellet (som det kallades) låg lite i
utkanten av stan och på vägen dit såg vi ett antal prostituerade längs med vägkanten. Byggnaden i
vilken vi skulle bo var en del av ett tekniskt gymnasium. Den var grå och mycket, mycket sliten.
Standarden går inte att jämföra med Sverige. Efter en snabb middag bestående av något som närmast
kunde liknas med wienerschnitzel var det dags för rundtur i Arad. De åtta rumänska ungdomarna följde
med oss som guider. Intrycken var många. Redan vid spårvagnsstationen kom det fram en man med
sönderskuret skenben fram och tiggde efter pengar. Våra rumänska vänner sa åt ass att inte bry oss om
det och sa att han själv huggit sig i benet för att kunna tigga. Då det var söndagskväll var de flesta
affärer stängda. Efter en kort rundtur skiljdes vi åt och tog spårvagnen tillbaka mot hostellet. När vi haft
ett kort möte och diskuterat dagens händelser och intryck var det dags för sängen. Alla gick och la sig
även om det från vårt rum var lite si och så med att sova. Klockan 03.30 var det dock tyst även där.
Dagboken skrevs vid mitt veckolånga besök hos ungdomar i Arad. Jag fick möjlighet att följa med sedan jag jobbat fram biddrag från ungdmomsstyrelsen. Mitt tips: Besök Rumänien! Det är verkligen en upplevelse utöver det vanliga!
