Sommar i Serbien

Jag hade knappt hunnit ta av mig kläderna och lägga mig till rätta innan väckarklockans skränande ljud väckte mig. Dagen innan hade varit skolavslutning ifrån första årskursen på gymnasiet, och festligheten till ära hade jag varit ute med mina kompisar.

Trots att det var rätt fint väder här i Sverige ville jag inget hellre än att åka tillbaka till min pappas hemland, Serbien.

Det var bara jag och min faster som åkte. Men eftersom vi hade bokat biljetterna på sista minuten för att få dem billigt, hade vi inte fått platser bredvid varandra. Vi var tvugna att byta plan i Tyskland, där även min farbror kom på planet.

Vi landade i Belgrad, och blev genast uppmötta av släktingar. Ljudnivån var hög, liksom kärleken som flödade. Jag kunde inte minnas senast jag hade fått så många kramar och pussar på en och samma gång. Vi skuffade in oss allihopa i en liten bil som dessvärre luktade en hel del av bensin. Ju längre bort ifrån city vi åkte, desto mer av fattigdom och förstörelse kunde jag se. Landsvägen var kantad av trasiga hus och sönderrostade skotdelar.

Men bilrutorna nedvävade kunde jag känna den tunga, men ack så friska luften. Ifrån långt håll kunde jag se det lilla samhälle där många av mina släktingar bodde.

Det var som en helt annan tidsepok där, jämfört med hemma. Hönsen gick fritt och sprätte på gården, och de höll grisar i en inhägnad ett par hndra meter ifrån husen. Kvinnorna hade huckle på hvudet för att skydda sig mot värmen, och barnen sprang omkring i färg glada badräkter. Jag fick en smärre chock när jag såg att det stod en brunn mitt på gården, men min faster lugnade mig och sa att de hade haft rinnande vatten installerat sedan slutet av kriget.

Jag tog vara på solen ochlade mig att sola med mina jämnåriga kusiner. Det var med stor möda jag kommunicerade på min knackliga serbiska, och antagligen blev det en del felaktigheter då mina kusiner emellanåt utbrast i skratt sinsemellan. Medan vi låg på ängen kom min faster och en annan kvinna, med karaffer med iskall, hemmagjord saft. Att dricka vanlig saft efter 3 månader med nypressad och "helt naturlig" saft var inte en kul upplevelse väl hemma i Sverige. Vänjer man av sig med alla tillsatser och färgämen så känns det som gift för smaklökarna när de utsätts för det igen.

På kvällen var det fest. Det firades att vi hade kommit på besök. De spettade en hel gris som fick grillas över elden, och de dukade upp ett helt bord med festmat. Allt ifrån dolma till cevapcici låg uppradat på stora, vita porslinsfat. Trots att jag inte var hungrig, och trots att det var rejält varmt, så åt jag som ett fotbolls lag.

De kommande tre månaderna åkte vi runt en hel del i Serbien. Vi besökte olika stadsdelar, såg hur kriget hade förstört infrastrukturen. Men vi besökte även en hel del fina museer och vackra, natursköna omgivningar. Människorna jobbar hårt för att bygga upp landet. Vi besökte gammeldagsa markander där de sålde hemmaodlade grönsaker och hemmabakat bröd, såväl som de nya moderna affärerna i centrum.

När jag åkte hem efter den sommaren var jag inte bara solbrun med lite längre hår, jag hade även växt flera decimeter i mitt inre. Jag hade lärt mig att vi i Sverige är väldigt bortskämda, att vi klagar fastän vi har det så bra. De där nere har det väldigt svårt, men de kämpar med glada miner och gör det bästa av sittuationen. Ungdomskulturen är väldigt olik den svenska, självklart umgås de i stor utsträckning med sina vänner och dejtar, men de prioriterar att spendera tid med familjen. De prioriterar att få en helkväll med kött, bröd och grönsaker för hela släkten än att lägga pengarna på ett par märkesbyxor. Jag träffade många i min ålder som redan hade jobbat i flera år. De var unga i sinnet, men hade en mognad jag inte hade nått upp till.

Jag är tacksam över att bo och leva i Sverige, men tacksamheten är nästan större at tjag fick möjlighet att nder tre månader leva i en annan kultur. Det utvecklade mig väldigt mycket, det fick mig att inse vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Jag tror många unga i Sverige skulle må bra av att själva få uppleva detta, och inte bara förmanas om det.

Jag tackar gud varje dag för att jag inte bor i Serbien.

har vart i serbien 2 ggr. båda gångerna under korta vistelser.
Det man minns mest är alla fallfärdiga hus och tiggare på gatorna. men oxå de trevliga priserna på varorna. särskilt på marknaderna där div falska märkeskläder såldes för löjligt lite dinarer