Reseberättelse: Prostitutionens stad - Angeles Filippinerna

Tyvär, skulle aldrig falla så lågt ner på moral stegen, men när man läser vad du skriver så förstår man att du måste vara helt utom den räddningen.

Din syn på kvinnor är inte bättre än "källar" Fritz i Österrike

Det slutar aldrig att förvåna mig när prostitutionsmotståndare jämför män som köper sexuella tjänster med våldtäktsmän, sadister och pedofiler. Visst det kanske enligt lag inte är tillåtet men för den skull så är jag inte hårdhänt mot tjejerna jag träffar utan behandlar dem i sängen som om de vore min flickvän och får samma behandling tillbaka av flertalet.

Tillhör du dem som tyckte synd om killen på macken som tvingades sälja porrtidningar också? skulle inte förvåna mig om du svarar ja. Hemskt va att han måste stå och titta på nakna tjejer varje dag...Jag säger, ge jobbet till någon som inte är så finkänslig istället för f*n. Tror säkert en tjej från dessa länder skulle ta detta jobb och inte klaga, vi är så duktiga på det i Sverige.

Vi som köper tjänster (inte människor, lägg märke till det) hjälper dessa tjejer att försörja sig själv och barn, visst hade en del av dem valt andra jobb om det funnits men det ju inte så troligt att arbetslösheten minskar i fattiga länder så jag ger gärna tjejen lite extra om hon varit duktig, det är ju så billigt ändå. (Barfine ligger på 180kr per natt, för dem som inte vet så innebär det att man betalar baren för att få ta tjejen till sitt hotell tidigare än hennes arbetspass slutar, kallas även early work release)

Jag skiter i vad andra tycker om min kvinnosyn, har inget emot om det skulle vara män som sålde sex heller även om jag själv aldrig skulle ha sex med en man

Det ska självklart vara legalt med bordeller även i Sverige. Varför ska staten lägga sig i vad vuxna människor gör på sin fritid. Skulle jag hjälpa en tjejkompis med något och få betalt i natura så är det också prostitution och hur kommer staten åt det? Inse att det är ostoppbart. Det gäller bara att sköta det på ett ordnat sätt så att halickar försvinner och tjejerna testas för sjukdomar med jämna mellanrum.

Följde tråden. Undrar hur flickan är när hon är duktig?
Susanne

Duktig menar jag att hon inte har en vass attityd när man kommer till hotellrummet, dem flesta har inte det eftersom ryktet kan sprida sig så att dem tappar jobbet på baren men en del är småjobbiga att ha att göra med, ska visa sig svårflörtade fast man ju betalat för att få viss service.

Längtar tillbaka dit och ska återvända så fort tillfälle ges, två veckor - sen har man fått årets dos av det ljuva livet.

Enligt min åsikt är du inte ett dugg bättre än en "våldtäcktsman" dels för du utnyttjar kvinnor som INTE har några andra utvägar

Ska tillägga att jag är väldigt insatt i situationen i filipinerna då jag reser dit ca 6-7 ggr om året , jag lider fruktansvärt med dom fina ödmjuka människor som filipinarna är.

Jag har sett baksidan av det du håller på med på div. hem för "sexutnyttjade" kvinnor och även män, besök du ett och titta på vad som händer med dessa kvinnor o mäns liv efter ett tag i ditt ljuva liv!! jag lovar du får en tankeställare,, men du intresserar väl dig bara "den" stundens njutning o skiter fullständigt i att du bidrar till psykisk katastrof i längden för personen i fråga

Ett litet råd, försök att istället för a utnyttja dom, hjälp dom!! och du ska se att du mår bra mycket bättre en ett "billigt ligg"


och till sist ang "prostitition motståndare",, det är inte alls svårt att bli! om man INTE bara som du blundar för konsekvenserna och bara tänker med snoppen

Igen,
Läs detta och du kan vara helt säker på att denna berättelse stämmer på 99% av dom kvinnor du träffar i filipinerna

Tala sedan om för mig att du inte bryr dig!!!!!!!!!!!!!!!!!!

A sex slave's story
Bars of Steel by Paul Strahan and Brandon Royal

(Maria's is a true story "as told to" authors Strahan and Royal. Clearly the account here has been fictionalized, but the straightforward, frank prose leaves little doubt that the story you're reading is very real.)

>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Speaking in her own voice Maria tells how, at the age of 16 and coming from a large and poor family in a Philippine province, her perpetually out-of-work father sits her down and breaks the news. The family is flat broke and the burden now falls on Maria, who is the second-eldest of seven children. Her father then tells her that it would be best if she go to work overseas, in Hong Kong, as a dancer. He has, in fact, already contacted the promotion agency and it will be sending someone over in a few days to seal the deal.

Maria has never before even left her province, and the news that she is about to go overseas to work leaves her shocked. She has no idea what she's getting involved in, nor is anyone telling her. You can almost feel her naivete as she describes the never-ending emotions of dread and hope that seem to constantly be playing off one another. This duality of emotions is a constant prevailing theme in the book and the fact that Maria relates it in such simple and honest prose makes the story move quickly and the book a page turner.

From the warm but isolated embrace of her family, she enters a six-week training program in Angeles City, where Maria and the rest of the girls are kept under veritable lockdown as they go through rigorous training to learn their dance steps. The harshness of her new environment, though, is softened by the fast friends she makes with the other girls, who in their common need to ease their predicament are all more than eager to come together.

At the end of the six-week course, the girls are taken to Manila for the test. They will have to perform a professional dance routine in front of a government agency. The girls perform and, of course, they immediately get the nod from the government judges. The girls go wild with celebration, and they can't wait to get to Hong Kong to start working and earning money.

For Maria things start to look up, and she sees her trip as a new experience. She's never been on a plane before and describes the experience in detail. When the girls arrive in Hong Kong, they go positively wild. She describes the weird kinds of food she sees, the incredible density of lights at night, the sophistication of the people, even the thrill of riding on an escalator, something none of them have ever done before.

The first day in Hong Kong makes her think things will be fine. But, of course, she's being set up for another fall, this one a long and steady ride into the abyss. The girls are introduced to the mamasan, Mimi, and the list of rules follows. The girls work seven days a week, 9pm-5am. They must be checked in and out at all times. And then there are expenses such as food, electricity and taxis to and from work and, of course, fines for just about everything from being even a minute late to having a hole in their tights. The HK$3,500 monthly salary had at first sounded like a princely sum in Philippine terms. Suddenly Maria realizes expenses will leave her with nothing to send back home.

Once in the bar, in Hong Kong's notorious Wan Chai district, she discovers more bad news: there is no professional dancing like the kind they trained a month and half for. Instead, the girls' job is to gyrate onstage, push ladies' drinks and, naturally, get the customers to pay the girls' bar fines and have sex.

One of the more brutally revealing lines of the book comes when Maria suddenly wonders whether this whole "dancing" program she has just completed back in the Philippines was a scam. She doesn't take the topic any further, but the implications to the reader are clear. The Philippine government is part of the whole charade here, even going so far as to "pass" the girls when everyone but the girls knows there is nothing to pass. Only the girls don't know they will be expected to have sex with men and that they will live like slaves. Maria's silent thoughts serve as a vicious indictment against the Philippine government, which acts as a willing party in pimping off their own women to sleep with men in foreign countries.

Maria, still a virgin, insists she will not go out with any man from the bar. But then comes another shock: the bill from the promotion in the Philippines arrives and she and all the other girls are three months in debt. Trapped and in a state of shock, she quickly calculates how many ladies' drinks she will have to solicit just to pay off her bill. But then she finds out it's impossible to make real money if you don't go out with the customers. And the mamasan is constantly levying fines for the pettiest of reasons. It's all part of the system: keep the girls in debt so they will sooner or later break down and be forced to go out and have sex with customers, where the bar makes the real money.

"To them we're all just pieces of meat," a desperate and despondent Maria says of the mamasans. Then later: "It was like playing cards with Mimi, and in her hands were all the high cards." The more the mamasan manipulates her into giving up her virginity, the more Maria tries to fight it. But the inevitable becomes glaringly apparent. After several attempts at getting her to go out with a customer, Mimi threatens to send Maria back to the Philippines if she doesn't give in. Knowing her family has no money to pay off such a huge debt, Maria realizes she has been defeated. Finally she relents.

The resulting scene is beautifully and powerfully written, with the reader privy to the most intimate thoughts of a young lady suffering the agony of being forced to give up her virginity to a total stranger. Once in bed with the customer, Maria consistently tries to refuse his advances. Then comes a chilling line.

"Look," the man tells her, "I have paid ten thousand Hong Kong for you and whether you like it or not, I am going to make love to you." What follows is at once graphic, painful, pathetic and disgusting. It is clearly a horrific experience.

After suffering through the darkest of the dark night, however, a few rays of light begin to appear, and here the authors show their deft touch of presenting the wider story. Maria's initial experience, and several other subsequent experiences with customers, lead to her life soon changing. Now that the pressure is off to sell her virginity, she settles into the bar life, which soon becomes commonplace to her. Maria never warms up to the idea of making love to a total stranger, but then she meets several customers who are nice to her and give her HK$100 notes as tips. She quickly pays off her bill and starts to earn some money and even goes shopping. She even finds moments away from the bar and is able to see the good side of Hong Kong.

After a year in Hong Kong working in the sex industry, Maria returns to the Philippines a changed person. Amazingly, she doesn't let the harshness of what she went through get the best of her. She has learned how to take control. She has grown up and discovered things about herself she never knew. She has experienced the big, wide world. She has had to suffer but she came through it. She says she even enjoyed herself over the last three months.

Bars of Steel works because Strahan and Royal were able to capture the voice of Maria, who speaks in such a believable, straightforward and disarming manner that you'd have to be a robot not to feel for her. Another reason is that the book is not simply a total indictment of the bar scene itself. Although the bare-knuckle harshness of the bar world and the insidious nature of the trafficking of women is exposed in graphic detail, Bars of Steel, because it is told through Maria's voice, is as much about more personal concerns as well: growing up, how good can come from bad, the value of friendship, the indomitable spirit of Filipinas.

Riding in a tricycle on her way back to her native village, a now wiser Maria expresses that duality that makes Bars of Steel such a thoroughly entertaining and captivating novel: "It was a strange feeling realizing that I was returning a stronger person."

Bars of Steel by Paul Strahan and Brandon Royal, SNP International, Singapore, 2003, ISBN: 981 248 003 X, price US$8, 198 pages.

(Copyright 2003 Asia Times Online Co, Ltd. All rights reserved. Please contact content@atimes.com for information on our sales and syndication policies.)

....läst din infogade berättelse, det är självklart inte ett arbete alla klarar av och jag tycker synd om dem som inte har något val men en del kan hantera det. (jag väljer sådana tjejer) som är rutinerade. Dem ger en service och jag betalar för den, punkt slut. Jag skulle aldrig ta en tjej som verkar osäker på sin roll som prostituerad, det blir varken bra för henne eller mig.

Jag har rest i alla länder i sydostasien flertalet gånger och haft filippinsk flickvän i några år som för allas nyfikenhet känner till att jag varit med fler tjejer på diverse barer.

99% vad fick du den siffran från, är det en vetenskaplig undersökning eller bara en uppskattning för att försöka stärka ditt resonemang?
Det finns tjejer som gillar livet som GRO, det för att det ger mycket pengar, har själv träffat på dem och de ger extra njutning att vara med för man vet att dom varit med ett tag och kan tillfredställa en man.

Skillnaden mellan en våldtäktsman och en som köper sexuella tjänster som i vissa länder är lagligt och det blir fler (läste att Italien funderar på att legalisera) är stor. En våldtäktsman skadar eller till och mördar, jag ger en kvinna pengar i utbyte mot lite sex. En väldigt stor skillnad i mina ögon.

Förstår dem svenska soldater som gick till prostituerade i afrika, på samma sätt som amerikanska militärer i asien så behöver man närhet och sex ibland, speciellt när man är ute lång tid på fältet med enbart män runt sig. Har full förståelse för dem som gjorde det och det är typiskt svenskt att kritisera det.

Tänk att kunna gå på en bar i Sverige och få hem en snygg tjej för några hundralappar! Det kommer nog aldrig hända men är en vacker tanke, likväl som att efter att ha klippt håret få en privat stund med frisörskan.
Våran j*vla lag mot sexköp måste bort, det är en skam för nationen.

Skam för nationen, pfh!

Ska inte lägga mig i, men vill så väääldigt gärna lägga mig i. Men är inte tillräckligt utbildad kring det här ämnet, men jag har mina åsikter dock.
Men blir inte dessa tjejerna misshandlade och slagna? Ifall de gör något fel, käftar emot eller ifall de säger något fel? Jag vet ingeting, har bara läst en bok som är baserad på en sann historia där de blev slagna och misshandlade ifall de gjorde något fel, käftade emot, sa något fel eller tittade de i ögonen. Men vill bara ha ett ärligt svar på det här.

Dem blir inte slagna av mig iallafall. Tror dem flesta män som besöker go-go barerna inte är ute efter att misshandla tjejerna utan att ha skönt tillsammans med dem, många tar med dem till andra underbara ställen i Filippinerna och spenderar tid tillsammans, inte bara under natten.

Sen finns det självklart idioter som slår tjejerna men man vågar nog inte bete sig illa eftersom man riskerar en del. Glöm inte bort att man skyddar sina vänner på ett annat sätt i Filippinerna och det finns alltid folk som är beredda att ge igen på dig om du misshandlar en tjej. Med ge igen menar jag inte ett knytnävslag utan med vapen.

En rekommenderad bar är Treasure island där tjejerna går runt topless, man sitter ner och tar en öl medans man tittar på dansshowen. Sedan pekar du på en tjej som kommer och sätter sig bredvid dig i soffan. Beställer en lady drink och kelar med varandra. Bestämmer du dig för henne betalar du barfine, annars är det bara att gå vidare till nästa ställe.

Nej dom blir oftast inte fysiskt misshandlade som tur är dock mer Psykiskt!!

Det är ganska stor risk för att "försvinna" om man skulle misshandla en pinay (filipina)

Lägger ner denna diskussion,, blir bara förbannad

Ja, det är ingen idé att diskutera när man tycker så olika, världens äldsta yrke kommer leva kvar i hela världen förutom möjligtvis Sverige och om 40 år är det samma typ av liv i Angeles som nu fast med andra tjejer förstås. Jag kanske fortfarande är där om man blir uppemot 80 det vill säga.

Jag är ihop med en pinay sedan några år och hon har inga problem att jag haft sex med prostituerade då det enbart handlar om lite variation i sexet och inga känslor.

Sådana här diskussioner kommer aldrig någonstans, men jag vill gärna flika in ändå och säga min mening om det hela. Gubben har ju en skruv lös, men han har rätt att inget kommer att förändras angående prostitution världen över på kort sikt och framförallt inte i fattiga länder som Filippinerna och han kommer fortsätta att åka dit. Han e inte ensam. Många män i hans ålder och äldre som tyvärr känner sig tvunga att åka hit och andra ställen världen över för att de inte kan få till det här hemma för att ingen vill ha dem. Du e garenterat en fet, ful och äcklig mansgris med knäpp kvinnosyn och kvinnan du lever med vill egentligen inte ha dig utan hon e bara ute efter dina pengar och få ett bättre liv.

Ett råd till dig: Slimma till dig, fixa tänderna, plastikoperera hela dig förresten så kanske du träffar en kvinna om du slipper betala pengar för. Skruven du har löst går det nog inte att fixa till men förhoppningsvis kan kanske du också förändras.

För det första är jag ingen äcklig gubbe utan en helt vanlig kille i 30års åldern, kanske inte mina tänder är perfekta men i övrigt ser jag rätt så bra ut.

Det är inte bara stereotypen du beskriver som älskar att fara dit bort men det är ju typiskt att du får med två fördomar i ditt korta inlägg.

Vad vet du om min tjej och vad hon är/var ute efter? Jag är inte rik direkt så det är då inte pengarna.

Skäms inte att säga att jag köpt sex likväl som jag inte skäms att säga att jag är ung. Där borta såg jag män i alla åldrar och ingen såg äckligt fet ut eller hade andra uppenbara skönhetsfel, från 30 och uppåt och alla hade lika skönt i soffan med tjejerna som lät mig ta på dem överallt inne i baren.

Har läst vad som skrivs och måste bara säga en sak.
att det finns så sjuka människor som åker till fattiga länder och ta fördelar av deras situation för att efter 30 års väntan kunna få till det med en 15 årig flicka! FY!! man borde sammla alla idioter på torget så man kan gå förbi och spotta på dom, som gammla goda tiden.

när man läser att äckelgubbar åker för att "njuta av livet" så skäms man för att vara människa. hoppas alla äckelgubbar får någon jävla sjukdom fort som fan.

måste instämma med inlägget från gäst ovanför. du måste vara en ful jävel. och jag tror inte att det räcker med en skruv lös. saknas nog mycket mer än det. synd att du aldrig kommer att kunna träffa en tjej utan att betala för det. tycker synd om dig....väldigt synd om dig. mitt tips. sök HJÄLP!!!!

glömmde en sak. säg aldrig att du är en normal kille. för det är ta mig fan det sista du är!

Jag har haft sex i yngre dar också men asiatiska tjejer är skönare än svenska så det är värt att fara dit men nu har jag ju flickvän också som jag inte behövde betala för att få ska tilläggas.

Inga underåriga tjejer arbetar på barerna jag besökt, känner ägarna till dessa barer och dem skulle aldrig våga chansa, straffen är för hårda och ryktet skulle snabbt sprida sig men att dem var mycket äldre än 18 tror jag inte. hehe Riktigt läckra och gav kanonfin service, kändes som ens flickvän och så ska det vara. Då förtjänar dem lite extra $$$$ i fickan efteråt.

Kalla mig äcklig om du vill, jag gör bara som så många gjort i alla tider, har lite skoj tillsammans med läckra tjejer.

det är ju ganska stor risk att få könssjukdomar och hiv ,och kondom är ju inget säkert skydd för den kan ju gå sönder.
jag undrar bara om några minuters njutning är värt den risken,för när man tänker efter så är det ett sjukt beteénde att riskera livet för lite sex.
alltså när kunden åkt hem så skaffar sig tjejen en ny,äckligt.

Ungefär som mina one-night-stands man har haft i Sverige? För att inte tala om mina otrogna ex.

Folk är moraliska de lux som vanligt. Vill två vuxna människor sälja en sexuell tjänst mellan sig i samförstånd så är det upp till dem. Hur många här har exempelvis inte bjussat på drinkar för att få nuppa?

Men det är ju klart att alla fillipinskor säljer sig. Det har vi ju lärt oss utav SVT. Jisses....

Äntligen en vettig person här!

Folk får tycka vad dem vill om att köpa sexuella tjänster men ni har inget med att göra om jag betalar för sex eller får det gratis. Dem flesta har ju såna fördomar att ser dem en asiatisk tjej och en vit kille så handlar det om prostitution ändå.

Jag skiter i vad folk tycker, det är bara att knulla på och ha skönt, man lever bara en gång.

Sen vad svenska tjejer håller på med på krogen när dem nappar på sex för drinkar, är inte det samma sak?

Hej allihop!

Jag har inte varit inne och sett på min reseberättelse på över ett år och ser nu att jag fått en stor mängd kommentarer kring denna. Vissa upprörande, vissa kloka.

Förstår er som menar att jag inte ska uttala mig om staden Angeles när jag endast var där en dag. En av er tror att jag själv var en äckelpotta som reste dit. Nej, jag åkte till Angeles pga att lågprisflygen åker därifrån och inte från Manila. Därför fick vi tillbringa en natt där och hade inget annat val. Anledningen till att vi åkte till bargatan var för att det var endast där alla restauranger var samlade. I tillägg är prostitution en fråga jag brinner för och för att kunna arbeta mot något måste man själv veta vad det handlar om. Så nej, jag var inte intresserad av att utnyttja de människor som lever där. Är du däremot där som turist som inte köper människor - så ja visst, det är bland de bästa sätten att hjälpa ett land eller en stad. Se på vad turismen gjort med levnadsstandarden i Thailand!

För dig som själv är från Filippinerna - DET ÄR DET MEST FANTASTISKA LAND JAG BESÖKT! Vi besökte inte bara Angeles, utan vi var i Filippinerna i över två månader och hann se otroligt mycket vackert. Människorna är fantastiska. Aldrig har jag mött en sådan gästfrihet, vänlighet och ödmjukhet. Ditt land och dina medmänniskor gjorde ett djupt intryck i mitt hjärta och det är just därför jag blir så ledsen över att fattigdom (det är trots allt ett av världens fattigaste länder) leder till att människor blir utnyttjade och detta i sådan grad att det blir normaliserat i en stad som Angeles.

Det är viktigt att få framföra kritik och åsikter om prostitution. Självklart blir en del upprörda då det finns "kunder" och jag förstår att ni vill försvara era handlingar. En sak bara: Du som talar om "oförpliktande" sexuella förhållanden - varför inte gå på en vanlig krog och ragga tjejer som faktiskt vill ha dig? Vad jag vet så har tjejer lika stor drift som killar och även kvinnor vill ibland uppleva något oförpliktigande. Är det av lathet du inte vill hitta tjejer på vanligt vis? Och, hur kan man någonsin förklara eller försvara någon som utnyttjar ett oskyldigt barn?

För er som försvarar er och menar att jag bör sitta på fakta när jag berättar, vänligen läs följande fakta (baserat på undersökningar) från näringslivsdepartementet:

Människohandlare och hallickar utnyttjar kvinnors och flickors ekonomiska, sociala, politiska och rättsliga underordning. Ett tydligt exempel på detta är att kvinnor som lider under ytterligare förtryck såsom rasism är kraftigt överrepresenterade inom den globala prostitutionsindustrin. I länder där framsteg har gjorts vad gäller kvinnors och flickors livsvillkor – där kvinnor och flickor har vissa grundläggande politiska rättigheter, tillgång till arbete, utbildning och en acceptabel levnadsstandard – har kvinnor och flickor fler alternativ och är därför mindre sårbara...
Det våld som köparna, hallickarna och människohandlarna regelbundet utsätter kvinnor och flickor för trivialiseras. Kvinnor och barn i prostitution utsätts för hot, misshandel, våldtäkt, övergrepp, tortyr, oönskade graviditeter, infertilitet, skador på skelett, underliv och anus, förödmjukelser och förnedring. Av köparna och hallickarna riskerar de dessutom att smittas med sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive HIV/AIDS.
De som arbetar med kvinnor och flickor som har eller har haft erfarenhet av prostitution nämner ogynnsamma uppväxtförhållanden, diskriminering, missbruk och bristfällig utbildning som återkommande inslag i kvinnornas bakgrund. Dessutom visar undersökningar att så många som 65 - 90 % av prostituerade kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp av manliga släktingar och bekanta redan som flickor. Många barn, de flesta flickor, som utnyttjas sexuellt initieras också tidigt i prostitution när förövarna säljer
dem vidare. Enligt internationella undersökningar beräknas medelåldern för flickors inträde i prostitution ligga runt 14 år.
Att övergreppen sker mot betalning mildrar inte på något sätt de extrema fysiska och psykiska skadorna på kropp och själ. Internationella undersökningar visar att prostituerade kvinnor får samma emotionella skador som krigsveteraner och offer för tortyr. De har samma symptom i form av flashbacks, ångest, depressioner, sömnsvårigheter och stress. Självmord och självmordsförsök är vanliga. En kanadensisk undersökning visar att prostituerade kvinnor löper 40 gånger högre risk än kvinnor i allmänhet att bli mördade.
Människohandlarna är ofta välorganiserade och drivna affärsmän som tjänar stora summor på att exploatera kvinnor och barn för sexuella ändamål. Den globala prostitutionsindustrin omsätter årligen enorma summor, pengar som går direkt till hallickar, kvinnohandlare och bordellägare och indirekt till researrangörer, flygbolag, hotell, restauranger, taxichaufförer och annonsörer.

Jag är medveten om att det finns människor som väljer att prostituera sig, men det står klart att majoriteten ser detta som det bästa alternativet i brist på andra alternativ.


Här är utdrag ur en artikel där man talat med en liten flicka från just Angeles:

Dagligen kränks barn runt om i världen. Dygnet runt skändas barn fysiskt och psykiskt i barnarbete (småbarn i "farligt" arbete), vid framställandet av pornografiska alster och som offer för barnprostitution. En verksamhet som ökar och går långt ner i åldrarna. 8-9-åringar är på vissa platser inte en ovanlighet i dessa sammanhang. I en kvällstidningsbilaga den 22 april berättas om 10-åriga Daina Abas i Angeles City på Filippinerna. Dainas uppgift i barnprostitutionens träsk är att "betjäna" upp till trettio (30!) män varje dygn.
Det är inte ovanligt att barnen misshandlas av sina "kunder". Daina förevisade skador av brännmärken från cigaretter, hon hade djupa hål i huvudet. Vid förfrågan om andra skador pekade hon barnsligt och förläget mot sitt underliv. För 10-åriga Daina var sexuellt och fysiskt våld ett normalt inslag i vardagslivet.

En beräkning som UNICEF har gjort visar att ca en miljon barn, främst flickor, dras in i barnprostitution varje år. I Asien, där problemet är som störst, finns ca en million barn prostituerade (400 000-500 000 i Indien, 200 000 - 250 000 i Thailand). Det land där barnprostitutionen för tillfället expanderar är Filippinerna.


Så, ni som själva deltar i denna människohandel bör ställa er några frågor. Bidrar du till att flickans/pojkens/kvinnans liv blir bättre eller sämre? Vart tror du ärligt talat dina pengar går? Har du funderat på hur likasinnade bidrar till den stora ökningen av könssjukdomar som syfilis (vilket inte funnits i Sverige på nästan 100 år) HIV och gonorre i Sverige? Hur skulle du själv bli om ett 30-tal personer betalade dig 200 kr varje dygn för att göra vad de vill med dig?
Och den viktigaste frågan som du borde rannsaka dig själv utifrån: Om du hade en syster/dotter/flickvän som var uppväxt i förhållanden där prostitution verkade vara den bästa lösningen - skulle du då tycka att de personer som köpte hennes kropp gjorde henne en tjänst?

Nu har jag säkert gjort fler människor upprörda. Men för er som klagat - ovanstående är fakta, precis som ni ville ha. Alla har sina åsikter och alla har rätt att uttrycka dem i ord. Det är vad demokrati innebär. Men, oavsett åsikter så är fakta just fakta. Sen kan man försvara sig så mycket man vill och mena att det man själv gör inte är så illa som det andra gör.

En sak till, i min första researtikel menade jag absolut inte att smutskasta de filippinska människorna som utsätts för detta. Varför skulle jag göra det? De har inte alltid valmöjligheter. Det är de människor som utnyttjar deras utsatthet jag förkastar.