Reg.datum: mar 2006
Inlägg: 5
Rykte: 0
|
Reseberättelse: Singaporianer vs. Merlions
Märkligt land, det däringa Singapore!
Asiater är märkliga.
Jag har aldrig ansett mig själv vara av den fördomsfyllda typen, men i detta fall så vet jag inte, de är faktiskt ganska skumma där nere i Singapore.
Resan begav sig när den var som mest behövd; i början på januari och tre veckor framåt. Tänk vad härligt! En lite halvtam och lagom magsårs-stressig jul och en trevlig men överförfriskad nyårsafton…och sen sätta sig på planet, ner till varmare breddgrader och förhoppningsvis inte behöva se ett moln på himlen i 3 fantastiska veckor.
En av anledningarna till att jag skulle åka till just Singapore och inte bara som alla andra, till Thailand, var att min syster jobbade där tillfälligt. ”Bäst att passa på” kan man tänka. Nu förhöll det sig så olyckligt att det blev, nästan utan mitt medvetande, en familjetillställning. Jovisst! Mamma och pappa bestämde sig för att detta var ett ypperligt tillfälle att följa med och tvångsmässigt verka angelägna om vad som händer i min och min systers liv. Jag började överväga om det skulle vara värt att lägga gruvliga pengar på en familjesemester (ja, av nån anledning är det mycket dyrare att åka till Singapore… och bo, än i resten av Asien) eller att istället vänta och se om min kära pojkvän kunde slita sig från sitt forskande och åka med mig någon helt annanstans, fritt från föräldrar. Jag bestämde mig tillslut för att åka med familjen, det kunde vara trevligt intalade jag mig själv, gång på gång
Alla fall.
Jag var inte helt förkrossad av detta även om det lade en sorti på stämningen, likt ett oväder som så oundvikligt rullar in på midsommarafton. Så sagt och gjort. Vi bokade våra biljetter och begav oss till detta, av min syster och hennes sambo, lovade land. Jag behöver nog inte nämna något om resan ner då alla som rest längre än till Europa vet hur det är att åka med ett lågprisbolag och självklart hamna i ett hav av gråtande spädbarn och upproriska femåringar.
Väl nere så var allt, verkligen allt så fantastisk som vi hade blivit lovade. Det var rent, lite för rent slog det mig, varmt och bara förträffligt. Eftersom min syster har ett ganska välbetalt jobb, likaså hennes sambo, och inte är helt okräsen, så bodde de mitt i staden/landet (bara det faktum att det är både ett land och en stad gör det märkligt) med bara ett tjejkast till huvudgatan där all shopping skulle gå av stapeln. Lägenheten som de bodde i var en servicelägenhet och om någon inte skulle veta vad detta innebär så följer här en förklaring.
När man stiger innanför dörrarna, som man självklart inte öppnar själv utan av en trevlig äldre herre som vet exakt när det är god morgon, god dag eller god kväll, så är allt av finaste marmor, hissarna ser ut att var gjorde av guld och personalen har fått fantastiskt god utbildning i kundservice. Man har en städerska som kommer var dag och tvättar alla ens handdukar, även om man inte använt dem, hon diskar upp all disk för hand, bäddar sängar, vädrar och putsar tills alla glasbord och mässingsskivor skiner så som solen. Frukosten som bestod av färsk frukt och nybakade gifflar serverades på översta våningen, där man även kunde gå ut och sitta i solen vid den icke takbetäckta polen. Den enda dagen som det inte serverades var söndagen och då helt plötsligt blev man som handlingsförlamad, hur skulle det gå nu? Ingen som gör frukost, diskar eller bäddar!
Jag måste säga att jag vande mig ganska fort vid det livet och var inte alls ledsen som annars när måndagen kom.
Hittills verkar allt bara perfekt så varför tycker jag att asiater är märkliga då? Det finns ett par anledningar till detta. Börjar med Singaporianerna, som går omkring som om de inte hade ett mål i hela livet, heller inte ett bekymmer på sina axlar. De släntrar helt enkelt när de går. Kan med handen på bröstet utan att skämmas säga att jag tycker mycket illa om släntrare. De knappt lyfter på fötterna, släpar dem snarare efter sig i sina flipflops och enligt min mening tar upp alldeles för stor plats på de redan överfyllda trottoarkanterna. Släntrare är nämligen helt omöjliga att ta sig om. Och det faktum att de verkar ta det så lugnt går mig på nerverna så till den milda grad att jag i slutet på semestern började göra som alla de andra turisterna där; helt sonika armbåga mig fram!
Detta allena kanske inte kan tyckas som någon stor anledning till att tycka de är märkliga. Men om ni har sett dem cykla så skulle ni nog hålla med mig. Det finns tre saker jag vill säga till en cyklade Singaporian; Växla upp, höj sadeln, och andas ut! Det fanns inte en, och då menar jag inte en enda, som hade en normal växel i eller som inte satt nere vid marken och trampade. Kanske är det så man är cool i Singapore, släntrarmässigt liksom, eller också så har de inte det ringaste aning om hur fantastiskt obekväma och ja, märkliga de ser ut. Så nu helt plötsligt verkar mitt statement inte så konstigt längre. Det som också det hamnade under min lupp var att alla ungdomar praktiskt taget badade (och då menar jag inte verbet man utför i vatten) i märkeskläder, märkesväskor och märkesglasögon. Vid närmare titt såg man också att det faktiskt inte var fejkgrejer de befattade sig med, som man annars kunde tro, så nära Malaysia och allt. Nej då, det var äkta varor! Och inte speciellt billigt är det heller, så jag kan för mitt liv inte förstå detta överflöd av lyx.
Så dessa singaporianer tillsammans med tre Merlions (en blandning av sjöjungfru och lejon som till och med självaste Homeros fann underliga) av varierande storlek som vaktar landet, gör det till ett ganska märkligt men ingalunda ett ointressant land.
Sanningen att säga så började jag inse att jag bor i fel land. Tänk att alltid kunna ta det superlungt i sina Dolce&Gabbana glasögon samtidigt som man svänger med sin LV väska och släntrande tar sig fram på gatorna. Jag måste medge att jag gillar Singapore, mycket. Där finns det knappt någon kriminalitet, det faktum är att de har både spöstraff och dödsstraff kanske har med det att göra, ingen nedskräpning och den enda tillstymmelsen till klotter man kunde se var på en lite vägg vars status blivit i det närmaste K-märkt då det är det enda klotter man kan se!
Ja Singapore har allt. Nattklubbslivet nere vid flodområdet, naturen och djurlivet ute i Singapores fantastiska djurpark och ute vid Sentosa Beach och vädret mina vänner, det gör att jag säger till alla jag känner; köp en biljett till old Singapura med sina vaktande Merlions längs kusten, införskaffa en cykel, sänk sadeln, växla ner och kör på!
|