Det var i slutet av september förra året som vi begav oss. Det var en studieresa och huvudmomentet i en kurs i min utbildning som arkitekt. Målet var Homa Bay i Kenya.
Jag upplevde det svårt att hitta information om hur det egentligen var i Kenya, men idag kan jag tipsa om de skönlitterära böckerna ”den vita massajen” av Corinne Hofmann och ”damernas detektivbyrå” av Alexander McCall Smith. De ger en bra bild av vad man kan förvänta sig. Det var dock svårt att finnas bra bilder. Lonely Planets reseguide var inte till stor hjälp innan men den var ovärderlig under själva resan. Se gärna också filmen ”the constant gardener”.
Vi skulle börja några dagar i Nairobi med en mängd studiebesök på olika institutioner. Första intrycket var flygplatsen, den var väldigt enkel men ändå internationell. Vi åkte direkt till ett ”vitt” område i Nairobi. I Kenya pratar man om vita och svarta på ett för oss märkligt vis. Först tyckte jag att det var märkligt när folk skrek ”msungo” (vit (fet) människa) efter oss men får dem är det annorlunda. Detta var inte lika vanligt i Nairobi men det är väldigt segregerat. Säkerhetspådragen kring oss var extrem. Men man får inte glömma att trycket på vita kan upplevas som påtryckande och obekvämt. En vit man är en rik man och kan därmed vara en potentiell räddning. Det tog långt tid för mig att förstå och acceptera detta, men man måste ta seden dit man kommer.
I Nairobi besökte vi ett riktigt turistställe som kan jämföras med Vasamuséet ungefär, Giraffparken. Ett ställe dit alla skolor i Kenya försöker åka och jag ångrar inte en sekund att jag åkte dit. Det är verkligen inte stort men upplevelsen är. Parken består av en stor hage för girafferna, ett café, lite turistshopping och så ett litet hus med en balkong som löpte runt hela huset. Från den balkongen kan man mata girafferna med händerna. Guiderna pratade mycket bra engelska och kunde berätta allt. Det var hur kul som helst.
Jag insåg snabbt att matkulturen är speciell. Jag var där i totalt sex veckor och jag upplevde maten som enformig efter bara nån vecka. Det är fisk med ris och ugali (polentamjöl + vatten) och kyckling som man vanligtvis äter. Frukosten är te, ägg, och vitt rostat bröd. Och så Coca Cola!
Vi åkte sedan vidare med tåg till Kisumu. En mindre stad som visserligen har allt. Den ligger vid Victoriasjön men den är inte integrerad i staden och så är det dessutom badförbud i den pga alla maskar och sånt.
Under tågresan hade vi vakter med oss. Rån och stöld är mycket vanligt så ha koll på dina saker. Vår grupp fick tyvärr uppleva både och.
I Kisumu besökte vi slummen, Obunga, som är väldigt stort. Vi besökte även kyrkan en söndag. Något jag verkligen rekommenderar. Kyrkan har väldigt stort inflytande på det kenyanska folket och man kommer inte till insikt förän man varit med på en gudtjänst. Det är en upplevelse. Jag är själv inte troende men detta var underhållning. Du kommer aldrig träffa så många lyckliga människor på samma gång som du gör i en kyrka i Kenya. Det finns en mängd olika församlingar, men jag tror att det kvittar till vilken du går.
I Kisumu finns en hel del västerlänska restauranger om man behöver lite omväxling. Green Garden ägs av en fantastisk tysk kvinna som lagar gudomlig mat. Nakumat heter deras ”ICA” och har mycket bra utbud, men glöm inte att köpa frukt och grönt på gatorna.
Nästa stopp var Homa Bay, mitt mål. Homa Bay är mycket mindre än Kisumu. Här finns inga restaturanger eller inget Nakumat. Det finns små lokala restauranger som kallas ”hotel” och de serverar fisk, kyckling, ugali o ris för en billig penning. Så finns det två små butiker med vatten, bröd, kakor och lite annat. Det går inte att få tag på äpple o morötter där utan man får förlita sig på minibananer, avokado, apelsiner och passionsfrukter.
Mobiler är vanligt förekommande i Kenya och du kan köpa kontantkort ”scratchcards” över allt. Internet finns i begränsad utstreckning och det är långsamt och bryts väldigt ofta. I Homa Bay finns ett internetcafé.
Homa Bay är en orörd by. Trots att det bor 50 000 personer där kallar jag det för by. Det är få vita människor som är där och man drar åt sig stor uppmärksamhet med sin närvaro och många vill komma fram och hälsa. Jag spenderade ganska lång tid i denna by, då det var här jag genomförde mitt skolprojekt. Om du vill läsa mer om det så kan du gå in på
www.maryslibrary.tk
Vi fick ledigt i några dagar och då passade vi på att åka till Masai Mara på safari. Fantastisk upplevelse! Inte minst lugnet o tystnaden i parken. Det tuffar runt en hel del turistbussar i området (fler än man förväntade sig) men vår guide och hela resan var värd vart enda öre. Vi bokade när vi var i Kenya och det funkade bra. Vid denna tid var det många företag som hade fullbokat men vi tror att vi fick det ganska billigt. Vi reste med Kenia Tours and Safaris och jag kan verkligen rekommendera dem. De står med i Lonely Planets reseguide över Kenya. Campen som vi bodde på var precis lagom. Vi sov i tält med sängar i. Toaletterna var WC i skjul och duscharna hade till och med varmvatten. Något vi inte hade fått på länge. Maten var perfekt. Detta företag hämtade dessutom upp oss på hotellet, Hippo Buck, i Homa Bay och lämnade oss där vi önskade.
Man blir väldigt dammig under sådana resor. Vägarna är gropiga och man bumpar fram i jorddamm. Så ta inte med dina finaste kläder och tänk på att det är är VÄLDIGT skumpigt.
Tänk också på att det alltid är högre priser för vita. Det gäller också taxibilar, bussar och giraffparken som jag nämnde tidigare. Turistshopparna kring Masai Mara är extrema. Köp inget där! Men man får tänka på om man inte ibland tycker att det är värt att betala 4 istället för 2kr för en boda-boda (cykeltaxi, vanlig i Kisumu. rekommenderas) eller tuk-tuken.
Vi blev lämnade i Kisumu igen, precis som vi hade önskat. Där tog vi in på ett av Kisumus finaste hotell, Hotel Kisumu eller Royale som det också kallas. Där finns en pool och det var välbehövligt att duscha av sig ordentligt och få slappna av vid poolen.
Nåt som vi inte hade tänkt på var att solen ter sig annorlunda vid dessa breddgrader. Den står i zenit och vi blev inte särskilt solbrända under våra första veckor, bara på axlarna, näsan, hårbotten och fötterna. Men nu la vi oss på solstolarna och exponerade hela kroppen vilket fick konsekvenser.
När vi återvänt till Homa Bay och avslutat våra projekt åkte vi med buss tillbaka till Kisumu och tog tåget till Nairobi. Den ena vägen mellan Homa Bay och Kisumu är också väldigt skumpig.
Från Nairobi tog vi sedan en nattbuss till Mombasa för att semestra på riktigt. Mombasas stränder är fantastiskt vackra och vi vandrade runt som i en dröm efter att ha spenderat flera veckor på landsbygden. Bussen till Mombasa kostar ca 150kr och har mycket bekväma säten, så de kan jag rekommendera.
Hela min Kenyaresa är en ovärderlig erfarenhet. Kulturen, människorna, miljöerna… ja allt fick mig att tänka till och vidga mina vyer. Man lär sig snabbt vad som inte är självklart. Vår kultur i Sverige är inte alltid optimal och det finns mycket vi har att lära av Kenya. Trevlig resa!