Reg.datum: feb 2006
Inlägg: 1
Rykte: 0
|
Reseberättelse: Mexiko ;)
Efter att ha engagerat mig två år i IAESTE:s lokalkommitté i Uppsala tyckte jag det var dags att skörda frukterna av arbetet och ge mig ut i världen. Eftersom jag ville uppleva ett exotiskt land och gärna lära mig spanska började jag drömma om att resa till ett spanskspråkigt land i Syd- eller Latinamerika. Trots att jag bara önskade en kortare period och ville arbeta inom forskning och utveckling inom mitt utbildningsområde lyckades fak tiskt IAEST trolla fram en lämplig praktikplats. Efter vissa nödvändiga förberedelser såsom biljetter, visum, försäkring och vaccination mot gulsot bar det iväg till Monterrey i norra Mexiko i början av september.
Jobbet
Arbetsgivaren var ett fristående universitet som heter Universidad Autónoma de Nuevo León, närmare bestämt en institution för materialteknik. Jag valde ett projekt som verkade intressant och som handlade om FEM-modellering av plastisk deformation av «galvannealed», d.v.s. förzinkat och värmebehandlat stål. All forskning på universitetet sker i nära samarbete med industrin, i detta fall tillsammans med företaget Galvak. Däremot uppl evde jag klimatet inom institutionen som präglat av konkurrens och slutenhet, vilket kändes väldigt konstigt när man är van vid hur det fungerar på universitet i Sverige. Det är svårt att få hjälp och studenter och doktorander utnyttjas mer eller mindre endast som hjälpredor åt doktorerna, som däremot tar åt sig äran för resultaten.
I Mexiko har folk senare vanor än här i Sverige, vilket gör att de flesta börjar arbeta först vid tiotiden på förmiddagen. Samtidigt är det vanligt att man tar kurser på kvällstid parallellt med arbetet, så fritiden är mycket knapp. Många arbetar även lördagar. Trots att de arbetar så långa dagar får de inte alltid så mycket gjort. Dagarna är inte alls lika strukturerade som i Sverige. Man har et t helt annat tidsbegrepp och skjuter inte ogärna upp saker och ting till «mañana», så tempot är avsevärt lägre (som det brukar ryktas om Mexiko) och dessutom är administrationen på tok för byråkratisk. Ett exempel är posten, som fungerar under all kritik. Jag höll på att bli tokig för att en övningsbok i grammatik som jag bad mina föräldrar skicka aldrig kom fram. När det var fyra dagar kvar och jag hade insett att den nog inte skulle komma dök den till slut upp, sex veckor efter det att den skickats från Sverige.
Mexiko och Monterrey
Monterrey är en typisk industristad och är relativt välmående. Tyvärr slås man av att det är väldigt skräpigt och trafiken är väldigt hetsig. Jag tror inte jag upplevde en enda gång att en bil lämnade företräde när jag ville gå över gatan. Bussarna är ett skämt. De är jämt proppfulla, har ingen luftkonditionering, kör med dörrarna öppna och är gamla som gatan. Det ä r väldigt svårt att förstå systemet med de olika turerna eftersom det varken finns kartor, tidtabeller eller busshållplatser. Chauffören stannar direkt när någon vill stiga på eller av, vilket i och för sig är praktiskt men leder till att åkturen blir väldigt ryckig. En rolig iakttagelse är att de flesta taxibilarna är av den klassiska VW bubbla-modellen. Den tillverkas fortfarande i Mexiko och är den billigaste bilen.
Jag bodde i en lägenhet tillsammans med två andra IAESTE-studenter, från Hong Kong resp. Brasilien, och en kille från Mexiko. Byggstandarden är låg och infrastrukturen dåligt planerad, men det räcker till för det normala klimatet. När det börjar regna eller blir riktigt kallt (vilket inträffade ett par dagar i oktober) blir det dock problematiskt. Största delen av vistelsen var det dock mycket varmt och tyvärr hade inte läg enheten luftkonditionering, så jag fick vänja mig vid att ha en surrande fläkt på natten.
Folkfest med mexicansk folkmusik och dans på gatan.
Man är verkligen exotisk som svensk. Det finns få utlänningar i Monterrey, trots att de är fler där än på andra platser i Mexiko. De allra flesta är mörka till utseendet, så jag betraktades som «rubio» (blond) där, fast jag räknas som brunhårig och relativt mörk i Sverige. Det är fascinerande hur öppna folk är och att det är så naturligt med kroppskontakt. Befolkningen är trevlig och hjälpsam, men många kan inga andra språk än spanska så man får många tillfällen att öva. T.o.m. på universitetet är det många som inte kan engelska. Alla seminarier är på spanska och de flesta avhandlingar och rapporter likaså, så det är inte lätt att komma som gästforskare utan att kunna spanska.
Maten
Förvånansvärt många av rätterna från den mexikanska vardagsmaten finns även i Sverige. Dock finns det en hel del skillnader. Bland annat existerar den typ av hårda tacos som finns i Sverige knappt (det som är mest likt kallas för tostadas). Tacos i Monterrey är små friterade och köttfyllda tortillas av majs eller mjöl. Det är typisk snabbmat i gatustånden som man beställer i «ordenes» om fem stycken. Ett annat ex empel på snabbmat är elote, d.v.s. majskolvar (eller majskorn) som serveras med riven ost, grädde och «salsa roja», en röd, kryddstark sås. De flesta rätter är för övrigt mycket kryddstarka. Till i stort sett all mat serveras chile eller jalapeño och såsen, eller salsa som den kallas i Mexiko, brukar hetta rejält också. Nästan alltid serveras också varma tortillas, som man rullar in kött och annat i, till maten.
En av alla fester i lägenheten.
En specialitet i Monterrey är cabrito (diminutiv av get), d.v.s. unga, möra getkillingar som grillas på kol och serveras på planka tillsammans med smält ost, stekt lök, etc., och naturligtvis det obligatoriska, tortillas och chile. Det finns en jättelik restaurang centralt i Monterrey, «El rey de cabrito», som endast serverar denna rätt och anses vara bäst.
Klimatet
Huvuddelen av tiden var det minst sagt varmt och skönt i Monterrey. Hela september låg temperaturen runt 35 grader på dagarna.
Efter orkanen på Yucatán-halvön i början av oktober kom däremot kraftiga regn och därefter sjönk temperaturen drastiskt ner till ca 5-10 grader. I vissa fattiga områden frös människor t.o.m. ihjäl. Infrastrukturen fungerar som sagt inte så bra och det blev nästan undantagstillstånd. Alla skolor var stängda en dag och på kvällen när jag var på en födelsedagsfest formligen öste regnet ner fast det då fortfarande var ca 30 grader varmt. Det var mysigt att dansa salsa under altanen på kvällen medan regnet forsade ner, men när vi skulle hem gick det knappt att köra, eftersom det inte finns några brunnar som vattnet kan rinna ner i. Vattenståndet var nog ett par decimeter enbart av den kvällens regnande.
Utflykter
Till skillnad från IAESTE Sverige har inte IAESTE Mexiko några lokalkommittéer som ordnar aktiviteter för de utländska praktikanterna, utan hanterar i stort sett bara administrationen. Det var dock inte svårt att träffa mexikanska studenter och komma iväg på olika aktiviteter. Bara man är villig att prata spanska får man snabbt många bekanta, så man behöver inte känna sig ensam. Jag blev hembjuden till flera av studente rna på institutionen och vi var ett gäng som brukade hitta på saker och gå ut på kvällarna och helgerna.
Jag hann även resa runt en del i landet. Bland annat var vi i Real de catorce, en liten by som en
Sista natten i Monterey med nyvunna vänner
gång i tiden levde på guldfyndigheter men nuförtiden har turismen som största inkomstkälla. Det är ett typiskt mål för backpackers från alla möjliga länder. På Mexikos självständighetsdag den 16:e september åkte vi till Guanajuato, en liten stad som ligger ca 8 timmar i buss från Monterrey, och där var det en folkfest utan like på natten. Det var verkligen en upplevelse. Jag besökte också «Gruta s de García» nära Monterrey, en jättelik grotta med en ca 2 km lång promenad bland otroliga stalaktiter och stalagniter. Den slår Lummelundagrottan med hästlängder. En annan av de relativt få sevärdheterna nära Monterrey är ett vattenfall som heter «Cola de caballo» eftersom det liknar en hästsvans. För en billig penning kan man också få skjuts uppför berget i hästdroska.
Den kanske mest minnesvärda utflykten var den till Veracruz och Tuxban nere på östkusten som jag gjorde tillsammans med bl.a. Lena Landstöm från IAESTE Chalmers, som också visade sig praktisera i Monterrey samtidigt. Världen är liten! Denna del av Mexiko har en del att erbjuda för den som är intresserad av historia. Vi besökte bland annat ett område som heter «El Tajín» och har ca 200(!) pyramider. Dessa har en lite annorlunda arkit ektur än de i Egypten. De består i princip av rätblock med avtagande storlek staplade på varandra och har trappor längs sidorna. De byggdes under olika etapper i historien, men är yngre än de i Kairo. Den största konstruerades på 900-talet e.Kr. De här pyramiderna var inte tänkta som gravar utan religiösa tempel. Det berättades också om ett spel som hette «juego de pelota» (bollspel), där man hade en gummiboll som skulle sl&ari ng;s med höfterna över till det andra laget genom något slags hål. Efter spelet dödades makabert nog alla deltagarna som offer, men deltagarna i det vinnande laget lär ha dött ärofyllt.
Eftersom jag flög via Houston passade jag också på att besöka Andreas Svensson, en F-teknolog från Uppsala, innan jag åkte hem. Han läser de två sista åren av utbildningen vid University of Houston.
|