Kap Verde är en ganska ung nation som först 1975 slog sig fria från Portugals kolonialism. På grund av detta är vi skandinaver (och de flesta européer) populärare än portugiser som turister på ön, då portugiserna gärna uppför sig som om de fortfarande ägde öarna.
Öarna som sådana är till stor del vulkaniska och präglas till stor del av detta. Tillsammans med all ökensand som blåst över från Sahara ger de intryck av ökenöar: varmt, ganska blåsigt och sand överallt. Åtminstone gäller detta för Sal.
På Sal, ön där Santa Maria ligger och dit Fritidsresor flyger, lyser grönskan med sin frånvaro, förutom just vid kusten och i Santa Maria där de vattnas. Det är alltså ingen ö att åka till för att uppleva naturen. Men öknar är oerhört fascinerande så jag trivdes i alla fall. :-)
Flygresan till Sal gick utan problem med TUIs 767. Eftersom jag är över 1.90 hade jag förbokat en plats med extra benutrymme för 400kr t/r och det var värt varenda spänn! Bokades smidigt på nätet och resten av sällskapet bokade platser på raden bakom mig så vi var samlade i planet. Om man vill ha en "vanlig" plats förbokad kostar det 200kr t/r.
Väl på Sal fick vi vänta ett bra tag innan vi tagit oss igenom tullen (två stackars tullare för ett fullt flygplan, you do the math), men eftersom vi kom fram vid tiotiden på kvällen var det inte så tryckande hett, även om jackor och extratröjor från Arlandas klimat åkte av rätt fort.
Utanför väntade Fritidsresors folk och lotsade oss till rätt buss som på tjugo minuter körde oss till hotellet. Snabb incheckning och stup i säng.
Dagen efter gick jag och fixade en cylinder till värdeskåpet, €15 i avgift och €30 i deposition. Där gick det nästan femhundra av mina tusen spänn i euro. Hoppsan.
Vi bodde på Belarizonte, sammanbyggt med Novorizonte, där det var gott om barnfamiljer från främst de skandinaviska länderna. En pool vid hotellet (med poolbar), en vid stora restaurangen och två barnpooler fyller behovet för den som vill bada i klor, annars finns Atlanten precis nedanför hotellet med en enormt lång och bred sandstrand.
Hotellet har helt okej standard, både hotellrummen och bungalowerna är fräscha och man har nära till allt var man än bor kändes det som.
Dock ligger vissa av bungalowsen nära restaurang Salinas på området där det är rätt bra liv på kvällarna, varje kväll är det uppträdande av någon form. Vis av erfarenheten hade jag med mig öronproppar och således sov jag utmärkt, men syrran och hennes gubbe med deras tvååring hade absolut inte kunnat bo där.
Men de hamnade en bit in bland husen så jag tror inte de lägger barnfamiljer så nära av princip.
Beachen, stranden, the place to be!
Komplett med aktiviteter för kidsen, solstolar och parasoll tillhörande hotellet (och därmed gratis) och inte minst ett azurblått klart vatten.
Eftersom det blåser ganska mycket på Kap Verde är det ett paradis för windsurfare och framförallt kitesurfare, så har man läst ut sin bok kan man alltid ligga och titta på när de surfar omkring och hoppar tokigt högt med sina fallskärmar.
Vattnet känns bra kallt när man kliver i från 28 grader i luften, men efter den första chocken (och den första större vågen) är det inga problem. Det är inte långgrunt utan djupnar rätt kvickt.
Det roligaste är, som tidigare sagts här i forumet, vågorna. De är många, långa och en del rätt stora. Det är inte mycket strömmar, men att lattja runt i vågorna på det lite grundare området är rent barnsligt kul - sitta på rygg när en våg kommer och sen försöka hålla sig på rätt köl när vattnet forsar tillbaka samtidigt som nästa våg kommer... Stor underhållning!
Själva Santa Maria utvecklas med en faslig fart, det byggs precis
överallt även om vissa av byggena verkar ha stått still ett tag. Ödetomter är ingen ovanlig syn även mitt inne i stan samtidigt som bebyggelsen är en salig blandning av moderna hus blandat med mer traditionell bebyggelse.
Affärsutbudet är en smula enahanda, det är restauranger, souvenirshoper (många av typen hål i väggen) och minimarkets. Främst de senare kom folk fram till oss och ville visa vägen till, men det är bara att tacka nej. Men rätt vad det är kan man hitta ett nybyggt hus med vanliga butiker.
Roligast hade vi dock när vi hittade restaurangernas grossist eller vad det kan ha varit. Lagerhyllor med ärtor i 20-kiloshinkar, dieselaggregat, sugrör i storpack...
Valutan heter escudos (CVE) och för en svensk krona får man idag 10 escudos. Svårt att få tag på i Sverige då det officiellt är in- och utförselförbud på valutan, men euro går lika bra - överallt! En euro får man 110 escudos för, men många räknar på 100 för att förenkla. Var dessutom beredd på att få bägge valutorna i växel om du betalar med euro.
Visakort tas inte på många ställen, ofta står det på menyerna att de inte tar kort, men de som gör det har ofta en Visalogga vid entrén.
Bankomater finns på ett gäng ställen numera, närmast från hotellen vid västra delen av stranden där Belarizonte ligger är faktiskt på bensinmacken som ligger inom synhåll från hotellet.
Restaurangerna är av ganska bra kvalitet, inget som förtjänar stjärnor i den där boken, men för att i princip vara ett u-land är det riktigt bra. Några av ställena drivs dessutom av européer som sätter sin prägel på menyerna.
Överlag har restaurangerna öppet för lunch och öppar sen klockan sju för middagsgäster.
Två guldkorn vi hittade:
Odo d'agua (stavning?) vid stranden, första stora stenbyggnaden som går ända ner till vattnet om man kommer från Belarizonte, sikta på skyltningen om Q-bar. Mycket folk och bra service.
Atlantis på stranden, hopbyggt med ett surfingcenter. Drivs av belgare om jag fattade saken rätt. Menyn varierar lite beroende på vilken fisk som fångats under dagen, så det är garanterat färskt. Här testade jag Cachupa vilket är Kap Verdes nationalrätt, blev lite paff när jag fick en kastrull på bordet... Som pyttipanna i grytversion ungefär, baserat på bönor, fisk, kött, det man har. Kalasgott!
Restaurangen på hotellet skäms inte för sig, frukosten är stor och bra, på kvällen serveras en buffé med rätter som varierar från dag till dag. Dock var deras cachupa inte lika bra som den på Atlantis.
Den andra restaurangen heter alltså Salinas och ligger neråt strandpromenaden till. Frukost även här fast i lite mindre format, trevligt dock att käka frukost halvt utomhus då det bara är väggar åt två håll så att säga. Tyvärr är servicen lite långsam och detsamma gäller för Snack bar nere på stranden.
Vill man ta sig till Sals huvudstad Espargos har man, förutom att hyra egen bil, två val: taxi eller aluguer. Taxi finns överallt och de tutar på dig för att få dig att ta en taxi så snart de ser dig, medan aluguer är minibussar som också tutar på dig. En taxiresa till Espargos kostar runt 1000 CVE medan en resa med en aluguer går på 100 CVE och för en tia kan man verkligen kosta på sig en sån resa!
De utgår från en korsning du kommer till om du följer vägen in till stan och väl där hoppar du på en buss, men ta den med mest folk i! De åker aldrig förrän bussen är full, så glöm allt vad tidtabeller och linjesträckning heter. Om de inte fyller bussen vid korsningen tar de en sväng genom stan för att hitta passagerare där istället...
Espargos är inte mycket att se ärligt talat, mindre turistigt än Santa Maria, men mer trafik och mer av en organiserad stad.
Vi åkte på en ö-tur som Fritidsresor arrangerade, valet var med buss eller med jeep. Valet var lätt.
En karavan Landrover Defenders lämnade Santa Maria, hämtade folk vid Rio Funana (allinclusive-stället mitt ute i öknen utanför byn) och styrde sen vidare rakt ut i sanden. Skoj tur att åka på, man fick se att ön verkligen består av sand och vulkanaska. Sista stoppet var vid det första saltutvinningsstället i en gammal vulkan vilket var en riktig höjdpunkt.
Salt är Kap Verdes enda egentliga exportvara och denna halvt nedlagda anläggning är alltså bevarad av historiska skäl. Men vi gick in i kratern, hoppade i badbrallorna och hoppade i spat!
Nu hoppar man inte i där, det ska erkännas, man går försiktigt, väldigt försiktigt. Ökensanden är inga problem att gå barfota i, inte heller det salt som låg på backen. Men botten på saltsjön består helt av stenhårda saltkristaller och DE gör ont! Flipflops eller Foppatofflor var populära och det är väl enda gången jag önskat att jag hade såna.
Men med 26% salt i vattnet flyter man som en kork - återigen en rent barnsligt kul grej att göra! Dessutom säger legenden att man blir tio år yngre av att bada där och det är ju inte dumt.
Överlag var det riktigt skönt att vara på Kap Verde i februari. Tokigt varmt, sol hela tiden (360 soldagar om året) även om en del moln svepte förbi och det blåser mest hela tiden.
Detta är öarna där man latar sig på stranden, äter gott på kvällen och fördriver tiden med att läsa en god bok.
