Indien – Ett land fullt av överraskningar
Jag vill säga att jag har fått nya ögon för resmål sedan jag har besökt Indien. Jag vill nästan lite djärvt påstå att jag aldrig har varit utomlands på riktigt innan, med indiska mått mätt. Jag hade aldrig varit utanför Europas gränser innan och nu när jag har fått perspektiv så känns det nästan som om hela Europa är ett och samma land.
Jag kan kort sagt med lite humor beskriva indisk kultur såhär: Gör precis tvärt emot de seder och bruk som vi har hemma. Tillexempel, ta på dig mer kläder ju varmare det är och skaka på huvudet när du menar –ja.
Men egentligen så är de ju varken rätt eller rättvist att motivera en hel kultur med att dom där borta gör tvärtom. Att damer i Indien inte visar axlar och knän är av samma anledning som normala västerländska kvinnor inte blottar brösten. Det är helt enkelt inte smakfullt. Det Indiska mottot är: ju mer kläder en kvinna har desto vackrare och mer mystisk är hon.
Kroppsspråket skiljer sig mycket i olika delar av världen. I början kan man tycka att det är förvirrande när en indie svarar ja på en fråga och sedan skakar på huvudet samtidigt som han vickar på det.
Många av ens fördomar besannas när man kommer till ett land i fjärran. Korna går faktiskt lösa mitt ibland all trafik i den stora 6 miljoner staden Chennai. Utanpå gigantiska tempel klättrar apor och stora smyckade elefanter ger sina välsignelser.
När man vandrar runt på tempelområdet med dess trädgårdar så får man en känsla av att befinna sig mitt i Kiplings underbara berättelse Djungelboken.
Innan jag for till Indien så hade jag bilden av att den fattiga indiska befolkningen var olycklig. Men när vi kom ut till en by vid namn Valipuram och fick träffa dessa människor som lever i lerhyddor och frågade dem om de skulle vilja flytta utomlands eller in till staden så svarade de med ett lyckligt uttryck i ansiktet att dom aldrig skulle byta bort sitt hem mot någonting och att deras by var den bästa platsen på jorden. Människorna där bygger inte sin lycka på materiell standard utan på att jobba för att klara sig och älska sin nästa.
Trafiken i landet är något i en klass för sig. Som den svensk jag är så har jag svårt att tänka mig att indierna någonsin har hört talas om fenomen som lämna företräde, heldragen linje eller övergångställe även om dessa saker klart och tydligt fanns. Mentaliteten i trafiken var som i skidbacken hemma, den som är bakom ska passa sig och lämna företräde och den som är framför får köra som den vill. För dem så tycks inte döda vinkeln existera.
Färgerna, lukterna och atmosfären måste upplevas. Allt går inte att förklara med ord. I mina ögon så är dock allting inte bara positivt med Indien. Många saker är grymma och hemska. Fattigdom, hemlöshet, nedskräpning och miljöförstörning är myntets baksida och det väljer jag att inte kommentera den här gången. Man måste försöka se skönheten i vad detta fantastiska land har att erbjuda. Jag måste även nämna alla fantastiska kulturarv och religiösa arv som hinduerna har lämnat efter sig sedan mer än 1300 år tillbaka.
Jag kan förstå att min bild av Indien kan vara förvirrande men man måste åka dit för att förstå att det inte finns någon motsvarighet till Indien i våran värld hemma.
Reseskildring av Jeanette "Noppan" 2006-02-20