Reg.datum: mar 2006
Inlägg: 5
Rykte: 0
|
Reseberättelse: Gambia
Gambia musikkurs i fyra veckor
Klockan är kvart i sex och jag måste upp, av gammal vana så znoosar jag. Shit, tunnelbanan går ju halv sju!! Stress, stress, måste få med mig allt. Hinner jag käka? Nä, tar en macka på vägen. Hejdå! Ses om en månad! Jag hann till tåget 2 minuter kvar. När jag ska in på tåget så drar jag i väskan och, ritsch! Jag får hela handtaget i handen! Skit... Jag inser rätt snabbt att ena hjulet har gått sönder, vad ska jag göra? På Arlanda bestämmer jag mig för att göra en väskjakt, jag köper den billigaste i rätt storlek... 800 spänn! Ja, ja, det är garanti i två år iallafall.
På Arlanda träffas vi allihopa som ska åka iväg, vi checkar in och går sedan för att vänta på planet.
Vi mellanlandade i Frankfurt för att byta plan och käka lunch, flygtiden var helt ok. allt som allt ca 12 timmar.
När vi kommer fram möts vi av ett becksvart Gambia och 25 grader! Härligt. Inne på flygplatsen är det helt hysteriskt, alla vill hjälpa till med väskorna för att sedan kunna ta betalt för sin tjänst. Men vi visste att det skulle vara några från E.C.C.O som skulle hämta oss så vi struntade i dom. Johan (en kille från Malmö) följde med för att hjälpa till. Han berättade att när dom hade kommit så hade det blivit slagsmål mellan olika bärare! Så vi var väldigt tacksamma.
Vi åkte i ca 40 minuter i en minibuss till Bakau och Cape Point, alla satt helt fascinerade och tittade ut genom fönstren för att försöka se något i mörkret.
När vi kom fram till Mr Osmands hus möttes vi av sång från Malmöstudenterna, de stod på övervåningen och var solbrända och fina! Nu var vi äntligen här!
Idag åkte vi till paradise beach! Bara namnet låter ju helt fantastiskt, och det var precis vad det var! Efter en väldigt lätt frukost så gav vi oss iväg på en skumpig väg och pang! Punktering… Vi fick gå den sista biten, tog ca 20 minuter. Vi möttes av en helt fantastisk strand och den var helt tom och bara för oss! Vi va där hela dan och myste under ett stort träd. Kan man ha det bättre? Tror inte det…
[pic:e5795823fc]536[/pic:e5795823fc] jenny på paradise beach.
Nu bär det av till byn Berefet och vårt camp som vi ska bo i!
Vi var tvungna att åka kl åtta men så blev det inte! Vi försov oss… Vi vaknade kvart i åtta! Panik! Vi kom iväg runt halv tio. Anledningen till att vi var tvungna att åka så tidigt var för att det var ”national cleaning day”. Alla ska vara med och städa gatorna och städerna. Detta innebar ett stopp ute på landsbygden i en liten by, vi var där i nästan 3 timmar! Alla barnen i byn ville ha våra flaskor, pennor och tidningar… allt vi hade! Det var väldigt trevliga timmar, vi underhöll alla andra som hade fastnat på samma ställe med lite härliga svenska körsånger. Lite konstigt att ha en stor publik som inte ens applåderar efteråt.
[pic:e5795823fc]537[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]539[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]540[/pic:e5795823fc]
När vi kom fram till campen möttes vi av kvinnorna i byn som spelade trummor och sjöng. Vi inbjöds till en vänskaps ceremoni där vi var tvungna att dansa en och en i ringen, lite stelt och väldigt obekvämt efter en lång skumpig resa, men väldigt kul!
På kvällen presenterade sig våra första lärare sig för oss, de var från Fula-triben.
De följande två dagarna hade vi lektioner med våra Fula-lärare, vi fick lära oss fyra olika sånger. Vi fick även lära oss att spela kalebass, rassel, fula-flöjt och riti. Det är Fulas traditionella instrument. Vi har lektioner mellan halv tio och ett, sen är det lunch. Nästa lektion börjar efter bönen kl fem och fortsätter fram till middagen vi sjutiden. Mitt på dan är det alldeles för varmt så därför var vi helt lediga, då brukade vi vara nere vid floden och bada och sola.
[pic:e5795823fc]542[/pic:e5795823fc] Riti-lektion [pic:e5795823fc]543[/pic:e5795823fc] jag spelar Fula-flöjt
Efter två dagars lektioner hade vi en helt ledig dag. Då gick vi på en bush vandring, vi kom fram till en stor vit hög av musselskal och mitt i nere i en grop satt det två kvinnor och öppnade musslor. Det såg väldigt enformigt ut och det luktade ganska illa. Runt omkring oss flög det jättestora gamar. Vi pratade lite med kvinnorna och sen gick vi vidare. Vi kom fram till ett stort träd. Lamin berättade för oss att det var en helig plats som heter Njama Njama. Under regnperioden kommer det vatten från marken under trädrötterna. Kvinnorna runt omkring det här området kommer hit för att få tur. De klär av sig sina kläder och badar eller plaskar i vattnet medan de önskar sig något. Det är nästan som en önskebrunn. Kvinnor som har svårt att få barn eller som inte har fått någon man kan gå dit och önska sig det och sen så ganska snart därefter slår det in!
[pic:e5795823fc]544[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]545[/pic:e5795823fc] gamar... [pic:e5795823fc]546[/pic:e5795823fc] kvinna med musslor
Sen gick vi tillbaka till campen för att äta lunch.
Efter middagen var det dags för vår Mandinka-lärare att presentera sig. Han sjöng och spelade kora. Kora är ett sträng instrument gjort av en kalebass och 21 strängar, det låter nästan som en harpa.
[pic:e5795823fc]547[/pic:e5795823fc] Mamodouh med sin kora
Efter två dagar med mandinka så hade vi återigen en ledig dag. Alla hade väl tänkt slappa och ligga på ”stranden” men så blev det inte! Gambias jordbruksminister var på en rund resa och han skulle komma förbi byn så istället blev det helt hysteriskt.
Men innan han kom så gick jag och några till in till byn för att hälsa på i skolan. Vi träffade Mr Mendhi som var en av lärarna på skolan. Han visade oss runt i skolträdgården och sedan gick vi in på hans kontor där vi kunde ställa frågor. Han var jätte snäll och vi lärde oss mycket om Gambias skolor.
[pic:e5795823fc]548[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]549[/pic:e5795823fc] skolans schema [pic:e5795823fc]550[/pic:e5795823fc]
Säkert 10 bilar kom på en gång samtidigt som säkert hundra kom gåendes till campen. De skulle äta lunch hos oss och vi skulle sjunga något för allihopa. Vi sjöng en vänlig grönskas rika dräkt och en folkvisa. Det var väldigt uppskattat men återigen; inga applåder, skumt.
Sen försvann alla lika fort som de kom.
Efter middagen kom våra Susu-lärare, men det var lite svårt att se vad de gjorde eftersom generatorn hade gått sönder så vi hade ingen el.
Nu spelar vi djembe! Det är kul! Vi får lära oss fyra olika sätt att spela samt två sånger och en knepig dans, det va jättekul! Fingrarna är väldigt möra efter två dagars spel. Jag spelade sönder min högra hand, det gjorde så himla ont! Handen var bra efter en dag.
[pic:e5795823fc]551[/pic:e5795823fc] susu-lektion [pic:e5795823fc]552[/pic:e5795823fc] dansövning
Nästa lediga dag tog vi båten till James Island som ligger mitt i Gambiafloden. Den ön är i stort sett anledningen till varför Gambia finns och är ett eget land. Ön användes som en handelsplats för slavhandel. Det var väldigt intressant att vara där. Kunta Kinte satt här som slav innan han såldes.
[pic:e5795823fc]553[/pic:e5795823fc] Annika & Alfred i båten [pic:e5795823fc]554[/pic:e5795823fc] båten läcker
Återigen efter middagen var det dags för nästa lärare att visa upp sig. Det är de sista lärarna och de är från Wollof-triben. Väldigt avancerat trumspel och en väldigt utmanande ”sexdans”.
De flesta av oss tjejer kände väl sig lite obekväma med att dansa den här dansen. Man skakar på rumpan och man ”juckar”…
Efter två dagar med denna ”dansen” så hade vi vant oss. Jag tror att våra danslärare såg att vi inte gillade rumpdansen så vi skippade den. Skaka på knäna och jucka; ja, det kunde vi leva med!
De senaste två dagarna har det varit otroligt varmt, runt 42 grader! Alla har mått lite smått illa och det har varit helt öde på campen.
[pic:e5795823fc]555[/pic:e5795823fc] Wollof-danslärare Lalia och Fatou [pic:e5795823fc]556[/pic:e5795823fc] trumlärare
Nu när alla lektioner är slut så ska vi åka ifrån campen en vecka. Vi åkte tillbaka till Bakau för att gå på marknaden i Banjul och köpa tyger till våra konsertkläder. Imorgon ska vi hälsa på i E.C.C.O.s andra camp. Det är inga andra studenter där, vi åker dit för att se hur man lever i en Wollof by. Byn Berefet som vi bor i är Mandinka så det är kul att kunna jämföra. Detta campet ser ut lite som en smurf-by, jättegulligt.
[pic:e5795823fc]557[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]559[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]558[/pic:e5795823fc]
Resan hit tog mycket längre tid än beräknat såklart… Vi fick vänta på färjan i sex timmar! Då passade vi på att gå omkring på marknaden och öva oss på att pruta, man tröttnade lite efter några timmar. Vi stannade i två dagar sen åkte vi tillbaka till Bakau igen.
När vi kom ”hem” igen så var det dags för workshops. Alla lärare från alla triberna kom till campen för att vi tillsammans skulle sätta ihop alla låtarna. Vi hade workshops i två dagar och det var en intressant stund…
[pic:e5795823fc]560[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]561[/pic:e5795823fc]
alla vill bestämma men ingen vet riktigt hur en låt ska vara… Men det blev bra tillslut och vi hade en helt fantastisk konsert inne i byn! Gambias TV och radio var där samt två stycken tidningar! Efter konserten fick vi certifikat över att vi har gjort den här kursen och sen gick vi tillbaka till campet och åt middag.
[pic:e5795823fc]562[/pic:e5795823fc] innan konserten [pic:e5795823fc]563[/pic:e5795823fc] jag i turkost [pic:e5795823fc]564[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]565[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]566[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]567[/pic:e5795823fc] [pic:e5795823fc]568[/pic:e5795823fc]
Gråtkalas!!! Ingen ville åka hem! Det har varit helt underbara nästan fyra veckor med helt fantastiska människor! Jag har gjort min livs resa och det känns som att det inte kan bli så mycket bättre än såhär. Jag kommer åka tillbaka, när vet jag inte men jag vet att det inte dröjer så långt innan jag är där igen...
[pic:e5795823fc]569[/pic:e5795823fc] hyddorna vi bodde i [pic:e5795823fc]570[/pic:e5795823fc] "restaurangen"
|